Rikard Ledin da Rosa sitter i styrelsen S-föreningen i Biskopsgården, är ledamot i distriktsstyrelsen, gruppledare för S i miljö- och klimatnämnden och ersättare i Lisebergs styrelse. Han arbetar som managementkonsult med miljö- och hållbarhetsfrågor.

Rikard Ledin da Rosa har två barn, och säger:  “Det ger extra engagemang att vilja skapa en god framtid för dem”.

 

 

TP: Varifrån kommer ditt miljöengagemang?

RL:  Från pappa skulle jag gissa, det kom lite med modersmjölken, och det har vuxit sig allt starkare. Det har format min utbildning. Jag har läst miljö och globala utvecklingsfrågor och tog en master på Global studies med fokus på klimatförändringar.

 

TP:  Vad betyder en Grön stad för dig och ditt parti?

RL:   Det innebär väldigt mycket! Vi vill ha en jämlik och grön stad.

– Ibland stöter man på målkonflikter inom grön stad och utveckling, men de två värdena är viktiga och stora värden som vi hela tiden måste balansera mellan. Klimatförändringar gör också att vi måste anpassa staden. En grön stad är det vi eftersträvar, med sammanhållna grönområden. Vi vill öka mängden grönområden.

Han räknar upp de verktyg och metoder som används. Exempelvis grönytefaktor, som är en modell som FN utarbetat om hur mycket grönyta varje boende behöver. Gröna ytor värderas utifrån olika faktorer varpå man räknar ut ett genomsnitt för att kunna se hur grönt området är, så att det kan jämföras med andra områden.

RL:   Vi jobbar bland annat med grönytefaktorn, som tagits fram av Göteborgs stad. Dessutom finns också stadens grönstrategi som Park och Natur följer. Just nu arbetar vi på Fossilfritt Göteborg, en utredning som förhoppningsvis godkänns i september. Den kan ge inriktning till vilken väg vi behöver gå utifrån ett klimatperspektiv, minska slöseriet med  fossila material i byggnationsprocesser och liknande, till exempel att minska asfalt och stenlagda ytor för att istället ha grönare och mer natur. Ett annat exempel är att bygga mer med trä.

Men ett problem han pekar på med modellen grönytefaktor är att man bara kan kräva att den används på kommunens mark. Nu glider samtalet in på begreppet trygghet.

RL:   Det handlar om att få balans mellan hårdgjorda ytor och gröna ytor som också är säkra grönområden. Blir det för stora områden där det är lummigt kan det bli osäkra områden på kvällstid, utifrån jämlikhetsperspektiv

 

TP:   Det är ganska lite så, mycket mindre än man pratar om. Ser man på forskningen är det så att grönska skapar trygghet och minskar kriminalitet. Men jag kan hålla med om att det inte är bra med för stora mörka buskage. Det kan man hantera med beskärning och belysning. Vi ser att man tar bort i stort sett alla buskar i hela staden, då förstör man den biologiska mångfalden och ekobalansen. Och gör områden mindre trygga, särskilt inne i staden.

RL:   Vi måste veta vad vi diskuterar – är det innerstaden, mellanstaden eller yttre delarna av staden? I de yttre områden kan vi ha större grönområden. Men grönytefaktorn ställer olika krav beroende på var i staden man är.

Begreppet kompensationsåtgärder kommer upp. Det som förenklat uttryckt innebär att tio stora uppvuxna träd på en plats kan komma att ersättas med tjugo nyplanterade, kanske på annan plats. Här säger Rikard Ledin da Rosa att kompensationsåtgärder används även till exempel i hamnen, i  de fall det byggs på ställen där man kanske inte kan anlägga, eller behöver, grönområden.

Vi talar om Eriksberg men enas inte om huruvida området är fattigt på natur. Rikard Ledin da Rosa nämner att det finns många fina parker på Hisingen.

 

TP:   Parker är bra. Men ingår också den mer ostyriga naturen som behövs för biologisk mångfald, till exempel triviallövskog och platser med sly?

RL:   Triviallövskog ska värderas! Ett exempel är Liseberg – i samband med utbyggnaden där ville de ta bort sly längs Mölndalsån, men staden stoppade det. Nu sparade man ett antal meter med sly för den biologiska mångfaldens skull. Det är bland annat grönytefaktorn. Men det är svårt att vara med överallt hela tiden.

 

TP:  Folk ringer oss ibland och säger att Park och Natur skickat ut arbetslag som börjat fälla träd fast de bara ska gallra sly, och vi slår larm. Vi har många gånger förhindrat felaktig trädfällning.

Trädplan utvecklar kritiken: Park- och Naturförvaltningen kallar till och med stora uppväxta träd för “slyträd”, som de gjorde i Gatenhielmska när de ville fälla de gamla vackra popplarna, trots att dess växte på rad med jämna mellanrum. Vi måste ha områden som inte är iordninggjorda, som får växa orört inne i staden, vi måste ha sammanhängande grönska, ekologisk balans redan när vi planerar att bebygga ett område.

 

TP: Det finns många fina ord i grönstrategin men vi ser inte att det tillämpas tillräckligt.

Rikard Ledin da Rosa kan inte svara på de specifika exemplen men går in på principiella problem.

RL:   Det många kommuner och företag kämpar med är arbetet mot det som kallas stuprör eller silos i organisationen, då information inte når fram till alla parter. Ví arbetar mycket i Göteborgs stad för att motverka detta. Ska vi bebygga ett nytt område ska de olika förvaltningarna arbeta tillsammans. Men olika förvaltningar har olika områden att prioritera, personer är olika, har olika kunskaper – det är detta med målkonflikter igen.

Han talar om ett arbetssätt där miljöförvaltningen kommer in tidigare i planprocessen. En annan del är ett miljö- och klimatprogram som de olika förvaltningarna ska arbeta med.

 

RL:   Vi socialdemokrater skulle vilja se närmare på att skapa ett miljöledningssystem utifrån Göteborgsmodellen, det styrsystem vi har i staden.  Kanske utifrån den miljödiplomering som miljöförvaltningen driver, men anpassat så vi kan använda det på förvaltningar och bolag. De kan erhålla certifikat, revidera sina arbetsmetoder, se sina styrkor och svagheter, och förvaltningar kan även lära av varandra.

– I dag finns ett antal krav på VAD man ska göra, sedan är det upp till varje bolag eller förvaltning att säga HUR. Vi har miljödiplomering men inget certifiering. Vi försöker hitta fler verktyg. Vi tror att vi kan få in alla mer på samma bana, och implementera våra miljömål i ett sådant system.

 

TP:   Kan du bli mer konkret? I till exempel Kålltorp tar man ner hundratals träd och kompenserar med att sätta upp fågelholkar? Det är skrattretande löjligt.

RL:   Detta berör en av våra politiska utmaningar. Vi arbetar ju hela tiden med att ta fram bättre underlag för att styra våra förvaltningar och bolag på bästa sätt.  Det är det vi politiker kan göra. Men när staden växer så pass kraftigt gäller det att hinna med.

Han håller med om att det finns brister och resonerar kring hur politiker kan styra hårdare, vilka möjligheter som finns.

 

RL:   Vi sätter en grönytefaktor. Men det gäller bara på mark som staden äger. Vi måste också försöka få andra ägare till mark i staden att följa grönytefaktorn och den gröna strategin.Rent juridiskt är det svårt att trycka på mer än vi redan gör, det behövs beslut på mer nationell nivå. Här driver våra riksdagsledamöter också på.

– Nästa steg, tror jag personligen, kan vara miljöledningssystemet. Det kunde  påverka alla förvaltningar och bolag att verkligen lära sig av det, överbrygga stuprören. Alla tycker att grönska och träd är viktigt!

 

TP:   Folk kontaktar Trädplan hela tiden; “Hjälp, nu fäller de alla träd där jag bor”. Vi säger åt dem att kontakta politiker, som så gott som aldrig kommer dit, eller länsstyrelsen, som säger “staden måste utvecklas, vi kan inte ta hänsyn till rödlistade arter” .

Trädplan förtydligar sin kritik:Länsstyrelsen som kontrollmyndighet ger alltför ofta dispens från Miljöbalken, PBL och artskyddsförordningen. Vi menar att Länsstyrelsen inte fungerar som det kontrollorgan den ska vara. Vi har mängder med exempel på detta. Det blir även ett demokratiproblem när människor ser att deras engagemang inte leder till någonting.

 

Här glider samtalet över i ett resonemang om att få en levande blandstad och även om hela regionen. Rikard Ledin da Rosa talar om den dialog som förs med omgivande kommuner, om att balansera alla värden, och om att knyta samman staden. Han nämner Västsvenska paketet som tänks minska pendlingen till Göteborg, en regional fråga för att skapa goda pendlingsmöjligheter.

RL: Vi diskuterar ytterstad, mellanstad och innerstad. Hur bygger vi kollektivtrafik och noder så vi inte gör för stor inverkan, så vi bygger samman staden?

 

TP:   Vi behöver bättre kollektivtrafik. Men vi ser att miljönyttan och samhällsnyttan är obefintlig med Västlänken. Vi tror på andra satsningar på kollektivtrafiken. När det gäller ytterområden bör man satsa på levande blandstadsdelar inom och runt  den större blandstaden. Nu är det ofta nedskärningar i förorten och småorter runt Göteborg dör ofta, de blir bara sovstäder.

RL:  Vi har en konstant dialog med kringliggande kommuner. Hade vi varit själviska i Göteborg och bara ville förtäta kunde vi bygga pendelstationer mycket tätare. Men för att skapa och hålla liv i ytterområden kan vi avvakta med det. Till exempel: “Det kanske inte är bäst att Göteborg bygger i det här området, kanske det är bättre om Kungsbacka bygger?” Vi drar nytta av varandra. Göteborg är en stor pendlingsstad och vi måste ha en dialog med kringliggande kommuner.

– Blandstad är en jätteviktig fråga för oss. Det är en utmaning när vi förtätar att vi inte gentrifierar, att det inte bara blir samma typ av människor som bor på samma ställe. En blandstad, på många plan. Vi arbetar på många olika sätt för att se hur vi kan skapa det.

– Vi har fått mothugg att vi ställer för stora krav i de här frågorna. Som på Älvstranden, till exempel. Där fick vi slåss med näbbar och klor för att få pröva det vi vill bygga, skapa billigare lägenheter för mer vanligt folk.Men där finns ingen klockren lösning, nationellt sett, inte som vi har kunnat hitta. Hur skapar man detta?

 

TP:  Vi ser att när kommunen pratar blandstad pratar man om socioekonomiska faktorer och kanske om att det ska finnas kultur och fritid och skola. Men man pratar inte självklart om att det ska finnas natur.

RL:   Där tycker jag att vi arbetar så idag. Vi ställer hela tiden krav via miljöförvaltningen. Varje gång det ska byggas en förskola frågar vi “Hur blir det med grönområden för förskolebarnen?”

 

TP: Ändå tar man bort träd och grönska när man bygger förskolor. Ta till exempel Lundby kyrkby. Hela området Eriksberg är tätt bebyggt, där finns inte särskilt mycket grönska. Nästan allt är borta runt den gamla hamnen. I Lundby Kyrkby finns en blandlövskog med gammal allé och stenmur som är klassad som bevarandevärd. Nu när kommunen kom på att man glömt bygga förskola i Eriksberg – då väljer man att exploatera den skyddade lövskogen som ingår i ett kulturskyddat område. Där barnen faktiskt redan leker. Det finns hårdgjorda ytor att bygga på i området.

RL: Jag vet inte om jag riktigt håller med om att Eriksberg saknar grönområden. Men med det sagt – det är inte något vi strävar efter, att minska grönytorna, Vi vill skapa fler. I Liseberg till exempel där vi sitter som styrande parti har vi en policy att för varje träd man tar ner i parken sätts det två nya. När vi bygger om ska vi inte lägga ny asfalt. Vi gör fler grönområden eller så blir det stenbelagt . Ett konkret exempel på hur vi i en bolagsstyrelse kan påverka.

 

TP: Vi är mer ute efter hur ni ser på den andra naturen, den som inte är park. Den som betyder så mycket för den biologiska mångfalden och för att människor trivs.

RL: Det är jätteviktigt. Den biologiska mångfalden är en del av vårt miljömål som måste prioriteras. Om vi inte kommer att uppnå miljömålen så ska vi i alla fall komma så nära det går. Vi arbetar nu med att se – vad  kommer efter miljömålen? Den biologiska mångfalden är superviktig både i hav och vattendrag och på land.Vi arbetar ju aktivt med att sköta om ålgräsängarna till exempel.

 

TP: Ändå är inte Torsviken naturreservat!  Trots att det är ett Natura 2000-område, och det har gått närmare tjugo år –  tjugo år nu som det borde ha varit ett naturreservat. Enligt nationella och internationella direktiv. Något måste göras nu, innan Torsviken blir förstörd och man fyller ut med schaktmassor.

RL: Men just naturreservat har vi väldigt svårt att styra över som stad.

TP:  Men om staden ställer krav, driver frågan om att bilda ett naturreservat så får man ofta igenom det. Istället naggar man i kanten på befintliga naturreservat. Inte heller utvecklas Natura 2000-områdena som är tänkta att bli naturreservat. Vi ser att staden inte jobbar tillräckligt aktivt. Torsviken är ett exempel.

 

Trädplan radar upp exempel på skövling av värdefull natur på Hisingen, som Ardalsberget som sprängs bort, trots att det skulle skyddas eller unika naturområden som Halvors äng, ställen där det nu ligger stora ofta outhyrda  logistikhallar.

 

TP:   Hur vill ni hindra skövlingen i mellanområden? I många diskussioner om stadsbyggnad finns det de som tycker att naturen mellan innerstad och ytterområden är en grön mur som ska bort. Vad tycker ni?

RL:   Vi tycker att den naturen också är viktig. Men det är också detta med målkonflikter,  att väga för och emot. Miljöförvaltningen har perspektivet att se på värdefulla naturområden och har i uppdrag granska bygghandlingar. Ofta har Länsstyrelsen det absoluta vetot, men vi lämnar rekommendationer. De lyssnar mer och mer på stadsbyggnad, det tror jag beror mycket på att miljöförvaltningen kommer tidigare och tidigare in i processen och då är det inte lika stort steg att göra ändringar. En positiv effekt är att de på Stadsbyggnad lär sig mycket mer när andra förvaltningar är med från början. Man får en dialog på annat sätt.  

– Vi är inte färdiga, vi lär oss nya saker hela tiden och hela tiden fortsätter vi väga olika intressen. Alla typer av naturområden som hjälper oss bevara den biologiska mångfalden är naturligtvis jätteviktiga. Men det kommer hela tiden att vägas mot olika intressen. Det viktiga är att alla intressen faktiskt vägs in och att det tas hänsyn.

 

TP:   Man pratar övergripande om miljö men inte om skydd av enskilda träd eller till exempel bäckar. Vi önskar att de bitarna har lika mycket tyngd när man planerar ett område. Det är därför vi heter Trädplan, vi vill att det ska finnas en trädplan, ett styrdokument som antagits av kommunfullmäktige. Då finns tydliga direktiv och ett tydligt ansvar för träden. Sen ägnar vi oss åt alla de gröna frågorna i ett bredare perspektiv.

 

RL:   Stadsbyggnadskontoret har sitt ansvar för klimatanpassning, gröna ytor är jätteviktiga. Mitt parti vill skapa mer gröna och blå ytor i staden.

 

Vi talar om de gröna ytor som redan finns, och Trädplan understryker det omöjliga i att försöka flytta stora gamla träd. Som man tänkte göra för Västlänksbygget.

 

TP:  Det går inte att flytta stora träd, de överlever ofta bara kort tid. Och vi kommer inte att kunna få hundraåriga träd att växa upp igen inne i en stressad stadsmiljö.
Vad händer om den politiska majoriteten blir sådan att Västlänken inte blir av?

RL:   Vi kommer inte att ändra vår ståndpunkt som medlemmarna har beslutat. Detta har stötts och blötts i forumgrupper och diskuterats på kongresser, en majoritet i partiet har beslutat. Vi kommer inte att skifta ben. Det kanske inte är den perfekta lösningen, men en som behövs! Att börja om skulle ta alldeles för lång tid.

 

TP: Nästa fråga vi ställer – kan du peka på några misstag ni ser att ni gjort och som ni dragit lärdom av?

RL:   Vi har sett att vi kommit för sent in i byggprocesser och nu går vi in tidigare. Hur jobbar vi med miljöprogram, hanterar klimatförändringar, går ett steg längre? Vi har lärt oss att ha en mer proaktiv roll. Vi har diskuterat målkonflikter för lite. Vi måste se till exempel på hur turismekonomiska mål påverkar klimatmålen.

 

TP:  I kommunstyrelsen finns inga politiker från de olika nämnderna. Varför?

RL:   Det är medvetet, vi har täta avstämningar med våra representanter i olika nämnder. Det är omöjligt för alla att ha alla perspektiv i bakhuvudet. Miljöledningssystem är ännu ett verktyg att använda, precis som grönytefaktorn. Arbetet kan bli bättre.

 

TP:  Har du några sista ord?

RL:   Jag hoppas vi blir ännu bättre på att samarbeta för att bygga nytt och förtäta hållbart för en grön sammanhållen stad.