Gunvor Bergquist sitter i Park- och naturnämnden sedan ett år och är ersättare i fullmäktige. Hon är samhällsvetenskaplig miljövetare i grunden.
Johan Zandin sitter i kommunfullmäktige, i Byggnadsnämnden och är styrelseordförande för Bostadsbolaget.
TP: Hur ser ert gröna engagemang ut?
GB: Mina frågor handlar mycket om det gröna, klimat och miljöpolitik. Miljöengagemanget är gammalt, riktig fart tog det i samband med motorvägsbygget E6 i Bohuslän. Jag var en av trädkramarna.
– Jag har varit aktiv i miljörörelsen i många år, och ville prova på politiken. Jag vill förstås ha ett rättvist samhälle och det gäller att få ihop det hela med ökad jämlikhet och fördelning. Det hänger ihop med miljöfrågor. Politiken måste hänga ihop
JZ: Jag har ingen miljöutbildning,jag är civilingenjör i datorteknik. Jag har grundkompetens i naturvetenskap, men det berör inte det här området. Men man har nytta av att ha naturvetenskaplig bakgrund när man ska ta till sig rapporter.
– Nu är jag mer bostadspolitiker än miljöpolitiker, och innan det var jag framför allt flyktingpolitiker, höll på med asylrätt och liknande. Men miljöfrågorna kommer definitivt in i stadsplanering och bostadsbyggande. Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor och den senaste tiden brinner jag mycket för klimatfrågan. Det är det absolut allvarligaste hotet mot mänskligheten och planeten just nu. Även om jag inte jobbar direkt med den frågan varje dag finns den i bakhuvudet. Man måste ta hänsyn till den på alla områden.
– När jag var ung var det inte mycket prat om klimatet, mer ett spektrum av många olika miljöfrågor. Pratade man bilism var det mer om luftkvalitet i innerstan än om klimatet.
Båda nämner kärnkraftsfrågan som viktig för deras miljöengagemang. Johan Zandin var tre år när han var med sina föräldrar på en demonstration mot Barsebäck. Men sedan var det Nej till EU som var hans stora fråga.
JZ: Mycket av argumenten var miljömässiga där också. EU var ju riggat för storbolagens intressen. Det hjälper inte om hela Europa träffas och pratar miljöfrågor, resultatet blir ändå dåligt. Den vägen drev jag mycket miljöfrågor.
Gunvor Bergquist däremot “föddes in i miljöfrågorna”. Föräldrarna var arbetarklass på landet, de arrenderade gårdar.
GB: När jag var barn hade vi arbetshästar på gården, vi hade varken bil eller traktor. Där hemma var det mycket tal om miljö, och fred.
Vi talar om att så många har börjat sitt miljöengagemang som barn, kanske med skogsmulleskolan eller liknande, och det visar på vikten av barn får vara i naturen.
JZ: Jag växte också upp utan bil. Mamma var ensamstående, hon hade bara mig. Jag cýklade till träningar och in till stan från Kålltorp där vi bodde. Sen kan jag förstå att det för många är smidigare med bil om man har flera barn som ska skjutsas till aktiviteter. Men vi politiker kan göra det lättare att ta sig fram utan bil. Göra det lätt att göra rätt.
GB inflikar: Det gäller att inte lägga ansvaret på den enskilde, utan underlätta.
JZ fortsätter resonemanget: Stressade föräldrar som måste ta bilen för att hinna hämta på förskolan – det är inte de som är problemet. De sitter ju också fast i ett ohållbart system som vi politiker måste hjälpa till att förändra.
GB: Det pratas mycket om skuld i klimatfrågan nu. Det är sorgligt. Vi har för stora utsläpp, visst, men det pratas ofta om ett genomsnitt. Vi har stora skillnader i Göteborg. Många lever på en väldigt låg nivå vad gäller klimatpåverkan – inkomsterna är låga, de bor i en liten lägenhet, de har inte alls samma påverkan. Men det blir ändå någon slags gemensam skuld. Vi måste vara tydliga med att inkomst och klimatpåverkan följs åt!
JZ: Folk har olika förutsättningar! Om vi pratar om att folk ska sluta ta bilen till jobbet varje dag, så pratar vi inte om dem som bor i Norrlands inland med tjugo mil till jobbet. Det kommer aldrig att vara meningsfullt att köra buss för att hämta bara dem. Men vi pratar om den stora massan som åker in till jobbet i stan med bil varje dag, men skulle kunna åka kollektivt. Om de skulle börja göra det, är det inget problem att de som MÅSTE ta bilen gör det. Det finns många exempel. Onsala-expressen stannade på många ställen och gick direkt in till Göteborg – den tog Västtrafik bort. Nu måste folk åka in och byta till tåg i Kungsbacka och då tar de bilen i stället.
Gunvor Bergqvist påpekar att partiet arbetar för sextimmarsdag, och hon kopplar även detta mål till miljö och gröna frågor.
GB: Med sextimmarsdag kan folk leva lite lugnare. Då ska man inte behöva hetsa och köra mellan olika ställen. Det gäller att bygga ett samhälle där det fungerar med ett annat sätt att leva. Grönfrågorna är en del i det.
TP: Grön stad – vad innebär det?
GB: En grön stad för mig är också en röd stad. En grön stad innebär en stad som är hållbar, gemensam, social, ekologiskt fungerande. Det kan aldrig en stad bli fullt ut, men till exempel – om vi byggt upp ett transportsystem som inte tär på klimatet, vi har skolor nära där vi bor så barnen kan cykla eller gå. En grön stad är en stad där människor mår bra, som fungerar demokratiskt, vinstintressen kan inte få styra så mycket som de gör nu – då blir den inte grön. Man reglerar både kapital och olika verksamheter så att de fungerar inom de ramar vi har. Det behövs både lagar, regler och styrmedel.
– Och det handlar mycket om HUR vi bygger. Vi måste tänka ännu mer på klimatförändringar. Både förebygga, anpassa och planera. Bygga hus på rätt sätt med rätt material på rätt platser. Där är vi inte än. Ska det bli en grön stad behöver vi utveckla byggandet också.
– Jag menar förstås också att staden ska vara ekologiskt hållbar, att vi har mycket grönt där vi bor, alltså växtlighet. Träden blir alltmer viktiga i samband med klimatförändringarna och jag tror vi behöver öka kunskaperna om växtlighetens betydelse över huvud taget.
Hon utvecklar: det handlar även om klimatet nära bostaden, om behoven av både skugga och sol, om möjligheten att odla lokalt.
GB: Det är också det gröna! För mig är det både en grön politik men också en grön stad på ett annat sätt – hur vi planerar och bygger den.
Johan Zandin utvecklar perspektivet utanför bara staden.
JZ: När jag hör Grön stad tänker jag spontant på den synliga grönskan med parker och alléer, och vi har ju mycket stadsnära skog, även om det inte är urskog. Vi har fina skogsområden som är tillgängliga för många göteborgare, vi har också skärgården och kuststräckan. Men Grön stad är också att ta ett ansvar för resten av planeten!
– Det hjälper inte hur många parker och skogsområden vi har i Göteborg om vi parasiterar på resten av världen. Vi göteborgare måste ta ansvar för helheten också. Så länge vi har ohållbart flygande eller ohållbar konsumtion av onödiga prylar från Kina så är vi inte en grön stad fullt ut. Hur mycket grönska vi än ser omkring oss. Vi behöver kämpa både för det lokala och det globala klimatet.
GB fyller på sitt svar:
– Jag vill lägga till barnens perspektiv. Vi jobbar för att barnen ska ha bra lekplatser, bra närmiljö så barn kan leka och klättra i träd. Det är jätteviktigt.
TP: Det värsta exemplet är vid Klippan där man tog bort träden vid dagiset för att någon trodde att bladen kunde vara förgiftade, eftersom där legat en industri för länge sen. I stället lade man plastmatta, som avger mikroplaster. Nu blir det så hett där att man måste hitta lösningar för att skugga. Barnen får leka på gräsmattan utanför, där det finns en kommunal fruktträdgård. Barnen kan plocka äpplen, som växer på precis samma markunderlag som det stora trädet som togs bort. Föräldrar drev på, politiker och tjänstemän vågade eller ville inte säga nej.
JZ: Det är ju vårt jobb att göra en helhetsbedömning där vi väger in alla saker. Hos många myndigheter finns en viss ängslighet. Man kanske bockar av alla punkter på en checklista men tittar inte utanför den. Det är vårt jobb att backa och försöka se hela bilden.
GB: I den nämnd jag sitter, Park och natur, diskuterar vi mycket kring markunderlag som en övergripande fråga, vi vill ha bort mikroplasterna. Men vad gäller träd – jag upplever att det finns en stark strävan för att behålla träd. När man tittar in i ärenden kan det finnas särskilda skäl att ta bort ett träd, men jag tycker det finns den inriktningen och jag vill försvara den.
TP: Vi håller inte med. Vi tycker träden aldrig varit så hotade som nu. Men det finns, sedan vi startade, en allt större kunskap om träd bland både allmänhet och politiker. Det märker vi. Det finns politiker som är intresserade och inser hur viktiga träd är. Men träden hotas av andra anledningar, mest byggnationer, där man ofta inte skulle behöva fälla träd, eller så många träd. Det är enklare att ta ner träd och sedan sätta dit några pinnar efteråt – det finns ingen kunskap om att vi aldrig får tillbaka stora träd. De som planteras nu överlever sällan länge, de blir aldrig hundra år gamla, stora och vackra i vår stadsmiljö.
GB: Men jag tycker nog inte att vi ger efter lätt för träden inom politiken. Våra nämnder och förvaltningar har olika uppdrag, så det blir en del intressekonflikter i byggandet. Det här med bostäder är ett enormt behov, och líkaså är trafikplaneringen viktig. Trafikplaneringen har stor betydelse för hur vi utvecklar staden. Vi har våra program – vi vill minska trafikytor och parkeringsplatser för att det ska finnas mer plats för träd och grönt.
TP: Det är bättre att bygga på hårdgjorda ytor än i grönområden. Men det som sker nu är att det är billigare att bygga i grönområden, exploatörerna tycker bättre om att bygga där. De behöver inte sanera marken, de får fin utsikt, kan få ut högre pris och så vidare. Vi undrar – hur gör ni för att styra upp detta? Hårdgjorda ytor står ju tomma fortfarande vid Masthuggskajen och Backaplan till exempel, de borde bebyggts för länge sen!
JZ: Där håller man på att planerar. Både Frihamnen, Masthuggskajen, Backaplan och på längre sikt Gullbergsvass. Man tänker bygga på de hårdgjorda ytorna. Men byggprocessen i Sverige är väldigt långsam och långdragen. Vilket ställer till det – det tar lång tid att bygga bort bostadsbristen, men det innebär också att när det väl byggs har folk glömt bort hur den politiska diskussionen såg ut när man började planera.
– Vi i byggnadsnämnden har oftast sista ordet om var någon får bygga eller inte, och vi säger nej till många projekt när byggherrar vill bygga i grönområden. I många fall kommer det inte ens upp till nämnden, tjänstemännen vet vad nämnden vill.
TP: Men ni säger också ja till en del projekt i stadsnatur. Som lyxhus inne i Ruddalen, det enda natur- och rekreationsområde som finns där i denna mycket tätbefolkade del av staden. I Flatås bygger man Flatås allé och Flatås park, fast man tagit bort allén och parken. Naturligtvis måste man utveckla staden, men man måste inte ta bort alla träd för att det blir enklare för maskinerna att komma fram.
Eller som i Gårdsten där man skulle utveckla grönt företagande och spara grönytor emellan, och nu försvinner hela grönområdet för en lastbilscentral.
JZ: Det första är en fråga som jag själv bevakat i byggnadsnämnden. Jag ska inte säga att jag lyckats med det i alla projekt, men jag har lyft den frågan i flera projekt. ”Här finns gamla träd värda att bevara”, eller ”Här finns mycket träd som inte skulle behöva tas bort, men det finns risk att man tar bort dem för att det är bekvämare”. Det gäller att i detaljplanen ställa villkor. Det är en fråga som Vänsterpartiet drivit i byggnadsnämnden. Bryter du mot villkoren ska du bli skyldig att ersätta eller kompensera för det.
– När det gäller att bygga på grönområden – ja, vi bygger ibland på annat än hårdgjorda ytor men jag vill inte säga att vi bygger mitt i Ruddalen, vi knaprar i kanten på området.
– Det finns horribla exempel på när det blivit väldigt fel, som uppe i Gårdsten. Där tror jag att lösningen blev att det var bättre att kompensera på annan plats än att försöka återställa just det området. Jag var inte inblandad i de förhandlingarna, men det blev en påföljd.
TP: Att använda hårdgjorda ytor måste vara första steget innan man tillåter annan exploatering. Det är viktigt att vi är rädda om våra grönytor och inte börjar “knapra i kanten”. Det gäller även planerna på kolonilotter i Slottsskogen. Det leder senare lätt till annan exploatering.
JZ: Just när det gäller Slottsskogen drev vi att om det ska bli nya kolonilotter ska det inte vara med hus på, utan bara odlingslotter med kanske ett gemensamt redskapsskjul. Det ska inte bli en ny Slottsskogskoloni med minivillor. Slottsskogskolonin tillför mycket till Göteborg på sitt sätt, men i sydvästra delen av Slottsskogen var vi tydliga med att det skulle vara odlingslotter och tillföra något för de övriga göteborgarna också, ingen inhägnad enklav för dem som haft tur att få en lott själva. Men jag vet ärligt talat inte var projektet befinner sig nu.
Han säger att just den delen av Slottsskogen är ganska lite besökt.
TP: Det behöver inte vara park just där, man kan låta naturen vara. Vi ser som ett stort problem att allt mer orörd natur försvinner. Det som är ”fult” och sly, det vill staden gärna städa bort. Men då tar man bort den biologiska mångfalden och fragmenterar grönstråk som behövs.
Trädplan talar om att de ofta får höra från bland annat stadsarkitekten att alla grönytor som inte tillräckligt många använder, är ointressanta i princip, att det är onödigt med stora gräsmattor till exempel. Men då glömmer man bland annat frågan om dagvatten-hanteringen och att gräsmattor sänker temperaturen för att de binder dagg. En del gräsmattor bör även vara vildvuxna för ekobalansen och den biologiska mångfalden.
GB: Vi har den inriktningen mer och mer nu. Precis de här frågorna jobbar vi med i Park och natur, hela tiden. Det har varit en tid när man saknat kunskap om betydelsen av det gröna på olika sätt. Jag har också reagerat när man pratat om ”använda ytor”. Det kan vara så att du inte kan komma ut, kanske är äldre, och du har behov av att bara sitta och titta på något grönt. Det ska finnas natur oavsett om du sitter i den, mellanrummen är viktiga, den fria naturen, fågelliv och insekter… Sen kan jag säga att jag känner mig inte helt nöjd med alla planer. Men jag vet att frågan om dagvattenhantering får allt större betydelse, medvetenheten om grönytor ökar.
– Kunskapen har funnits men vi har tappat lite av den, vi har inte tittat på vad som händer vid olika väder. Vi står också inför stora väderutmaningar!
JZ: – Man är på väg att jobba ikapp det. Vi har folk på stadsbyggnadskontoret som jobbar mycket systematiskt med översvämningsfrågor över huvud taget, man kommer att kartlägga avrinningsområden i kommunen och bestämma hur man ska kunna hantera skyfall i dessa områden. Man kanske väljer att låta en gata översvämmas för att låta gatan bredvid fungera som utryckningsväg. Om man tar Linnéstan, som man börjat titta på, så är det intressant med stora avrinningsområden från Änggårdsbergen och Slottsskogen och en tät stad som vattnet måste rinna igenom, ner mot älven. Man kanske väljer att låta Linnégatan översvämmas för att hålla Övre Husargatan körbar, eller tvärtom. Att man gör ett avsiktligt val.
Han nämner fler planer för att fånga upp regn lokalt, och säger att man i många detaljplaner nu har med hanteringen av regn och skyfall, dagvattenfrågor. Han nämner till exempel byggplanerna för Skanstorget, Backaplan och Gullbergsvass.
JZ: Vid Skanstorget kanske man väljer att göra en lite nedsänkt park som kan fånga upp. När man planerar Backaplan har man definitivt med sig de här frågorna. Jag skulle tro att de parker som anläggs där får vara lite nedsänkta så att de kan fånga upp om det svämmas över. Jag vet att angående Gullbergsvass pratar man också om det.
JZ: När vi pratar om använda eller inte använda grönområden håller jag helt med. Det ska finnas grönområden för sin egen skull eller för djurens skull. Grön mångfald. Det jag tycker är synd idag är att vi har ganska många gröna ytor som sköts som monokulturer fast ingen använder dem. Vi har en massa klippta gräsmattor i våra miljonprogramsförorter, gräsmattor som inte används.
– Några av dem kan kanske bebyggas så man får lite mer befolkning där, och bättre underlag för affärer, offentlig service, kollektivtrafik. Några av dem kanske man ska sluta klippa så man får ängar eller sly eller skog så småningom. När jag pratar om oanvända ytor är det mer sådana jag tänker på. Eller att man har stora oanvända gröna ytor mitt i motorvägskonstruktioner. Visst, de tillför något till ekosystemet men de tar stor plats och gör att staden blir gles, människor får onödigt långt att ta sig till saker i staden. Ta Tingstadsmotet – det är lika stort som Haga. Det betyder att alla i nordöstra Göteborg har ett extra Haga att åka förbi varje gång de ska in till stan. Hade man byggt den trafikapparaten lite tajtare en gång i tiden hade man fått plats med mer bostäder och med grönytor.
TP: De få träd som finns där och binder partiklar, dem tar man bort…
GB: När jag pratade om planer jag inte är så nöjd med handlar det ganska ofta om att trafikytorna är för stora. Vi tycker inte det måste finnas parkeringsplatser till alla bostäder. Det finns vägar som tar plats.
TP: Men det är inte realistiskt att tro att alla slutar köra bil.
JZ: Nej, men många måste sluta. Annars får vi en klimatkatastrof på vår planet. Nu ser vi, redan med dagens klimatförändringar, omfattande skogsbränder inte bara i Sverige. Det vi kommer att se om klimatförändringen fortsätter – det är den dag Amazonas brinner ner, eller barrskogsbältet i Sibirien, som vi är utposten av – då kan vi prata om en katastrof för träden.
Han talar om att få folk att sluta köra bil. Genom att bygga ut kollektivtrafiken, göra staden mindre gles. Och han anser att Göteborg i gleshet mer påminner om amerikanska städer än om europeiska.
JZ: Alla de transportsträckor människor måste åka för att komma till sitt hem leder till att folk åker bil. Vi måste jobba med många pusselbitar, att få arbetsplatser i fler områden är en – men det är inte alltid vi har direkt kontroll över det.
GB: Det är svårt att prata om en grön stad utan att prata om trafikplanering eftersom det upptar en väldigt stor del av staden, och det är inte hållbart.
Trädplan påminner om nya tekniska lösningar, självkörande bilar till exempel. Det borde underlätta för även kollektivtrafiken.
GB: Vi driver kollektivtrafik så mycket vi kan. Nu pratade vi om de centrala delarna – men en del är att försöka minska skillnaderna, göra det bättre i de stadsdelar som inte har så mycket service. Där handlar det också om att sköta grönytor och få en fin närmiljö.
Vi diskuterar hur ett område i Gårdsten planerades för gröna näringar men plötsligt blev en lastbilscentral på ett berg, och de inritade gröna ytorna blev väldigt mycket asfalt.
JZ: Det var märkligt nog bara vi i Vänsterpartiet som röstade emot. Jag tror att alla de rödgröna i SDN Angered var på vår sida.
GB: När vi bygger nytt, försöker minska biltrafik och få bättre miljö, så måste vi leva mer lokalt för att underlätta ett bra liv. Vi behöver idrottsplatser nära, butiker nära, skola och förskola så att man kan cykla eller gå dit. Allt det måste vi bygga samtidigt. Det räcker inte att bygga hus, koppla på parkeringsplatser och så kör man iväg.
Här talar Gunvor Bergquist också en stund om att bevara skärgården och arbeta för strandskydd, och om kommunens nya friluftsprogram. Man ska kunna semestra hemma tycker de båda, lätt kunna nå våra friluftsområden och naturområden.
TP: Hur kan man då acceptera en detaljplan som den i Härlanda eller Kålltorp? Det fanns förslag som hade givit mindre miljöpåverkan, där mer natur hade sparats.
JZ: Båda ärendena är luriga för mig, jag sitter lite på två stolar. Bostadsbolaget där jag är styrelseordförande bygger några av husen – vilket betyder att när ärendet hanteras i byggnadsnämnden går jag ut ur rummet. Så jag har inte hanterat de ärendena i byggnadsnämnden. Från Bostadsbolagets sida är vi i styrelsen inte så involverade i planeringen. Ska jag säga något personligen så tycker jag inte att det man bygger där stör frïluftslivet.
TP: Men man bygger inne i naturskyddsområdet, buffertzon till naturreservat, där det tidigare funnits plan på att hela området skulle bli naturreservat. Härryda och Partille kommuner är också inne och naggar i kanten mot Delsjön. Det vi upptäckte var att själva reservatet är alldeles för litet, mindre än man tror.
JZ: I samband med bygget tog vi initiativ att utöka reservatet, så att det inte blir den effekten att man naggar lite till. Det jobbas på att ta med Härlanda tjärn i reservatet.
TP: Vi vet att många människor engagerar sig i sin närmiljö men de har svårt att få kontakt med politiker. De betraktas som jobbiga istället för som en kraft.
GB: Jag tycker det är sorgligt om det uppfattas så. Jag håller verkligen inte med om den synen på engagemang, jag uppskattar engagemang! Men jag är förvånad att det är så få som hör av sig till mig.
TP: Vi hör också av oss ofta till Park och naturkontoret, men det känns som att det finns en medveten strategi bland tjänstemän att inte snabbt svara på frågor i tid, så det hinner bli för sent.
GB: Jag vet att förvaltningen inte jobbar så. Men de har väldigt mycket att göra eftersom det byggs så mycket. Jag tycker att de jobbar väldigt bra och jag vet att de jobbar hårt.
JZ: I Byggnadsnämnden har jag motsatt erfarenhet. Vi får in väldigt mycket synpunkter från allmänheten. Det kan ha att göra med att nästan alla detaljplaner går ut på remiss två gånger, först som samråd och sedan på granskning. Grannar och även ibland intresseorganisationer får en påminnelse om att projektet är på gång. Synpunkterna sammanställs av tjänstemännen. Tyvärr är majoriteten av synpunkter väldigt fokuserade på personliga intressen. ”Detta drabbar min utsikt”, ”Detta drabbar värdet på min bostadsrätt”. Men i vissa ärenden, som Härlanda tjärn, är det så att majoriteten bryr sig om området, rekreationsvärdet för alla göteborgare och miljövärdena. Synpunkterna har fokuserat på bra saker. Sen är det så att många kanske blir missnöjda med svaret de får.
GB: Det är svårt med samrådsprocesserna. Många invånare har svårt att påverka, av olika skäl. Som hyresgäst har du mindre möjlighet att påverka än den som äger sin bostad.
TP: När man gjorde samråden förut var det i plenum, då fick alla möjlighet att lyssna på varandras frågor. Nu har man brutit upp det och människor får gå runt själva och möta olika handläggare. Då blir folk inte lika starka och får inte höra de andras frågor. När jag var på samråd i Härlanda blev jag förvånad över vilken låg kunskap handläggarna hade. Om man möter medborgarnas frågor får man medborgardailog på ett annat sätt.
GB: Personligen tycker jag vi ska utveckla det här. Det är också det att handlingarna är svåra att sätta sig in i, det är ganska svårt att få reda på vad som händer i mitt område. Personligen känner jag att det borde utvecklas. Och vi ska inte glömma att vi har invånare som inte är digitala.
JZ: När det gäller samtalsformerna vet jag att man fullt medvetet gått från stora till små grupper. Skälet är inte att försvaga motståndet, utan att man har sett att i de stora grupperna är det lätt att vissa personer tar över helt och pratar väldigt mycket. Det är det man försökt bryta. Men jag förstår vad du säger, man kanske inte riktigt vet vad man tycker när man kommer dit och vill höra de andra. Vi kanske ska hitta en kompromiss. Det är sådana saker vi talar inom Vänsterpartiet, hur ska vi göra så att alla kommer till tals.
GB: Man måste ha kanaler ut till folk. Det är fortfarande så att många vet inte att det ska hållas ett möte. Angående formerna har det visat sig att ibland blir det de starka som får en starkare röst.
Vi talar om demokratins former och om medborgardialog eller informationsmöten, om det är bra med tidig men mindre fullständig information eller inte. Trädplan påpekar att på mötena presenteras ofta redan fattade beslut, då är dialogen borta.
JZ: Det är viktigt när man kommer från kommunen att vara tydlig med förutsättningarna. Tänker man bara hålla ett informationsmöte ska det vara tydligt från början: ”Förvänta er inte att kunna påverka, här informerar vi bara”. Här tror jag att vi politiker kan bli bättre också när vi pratar med folk.
GB: Det är viktigt att medborgarna kan förstå processen och när det går att påverka. Inom Park och natur har vi ett pågående samtal om metoder för att kunna nå dem som vi inte når så lätt.
TP: Vi måste självklart ta upp Västlänken. Trots all information är vi många som ser att den inte ger någon nytta, varken samhällsekonomiskt eller miljömässigt.
GB: Projekt som är jättestora, som pågår i väldigt många år, är speciella och blir ännu svårare att hantera.
TP: Vad händer nu efter valet? Hur går era interna diskussioner?
JZ: Internt har vi inte diskuterat detta så mycket.
Gunvor Bergquist påpekar att beslutet togs för länge sedan.
JZ: Detta är ett statligt projekt som byggs av Trafikverket, de har en antagen järnvägsplan och då har inte kommunen några juridiska möjligheter att stoppa projektet. Det som återstår är några juridiska turer om hur mycket de får bullra och så vidare. I Byggnadsnämnd och kommunfullmäktige kan man diskutera utformningen av stationerna ovan jord – exakt hur stora byggnader ska det vara, bevaka så att man inte tar ner fler träd än nödvändigt.
TP: De juridiska processerna är inte klara, det måste respekteras. Tillåtligheten behandlas just nu av Högsta förvaltningsdomstolen, där vi har visat på ett antal formaliafel. Förutom att man inte följer miljöbalken med mera.
JZ: För kommunen är det klart. Kommunen kan inte riva upp en järnvägsplan. Järnvägsplaner är väldigt starka.
Trädplan informerar om föreningens åsikter om att avtalen kan rivas upp. Frågan kommer upp om alternativ till tunneln.
GB: Vad ser ni för alternativ? Vi har mängder med bilar som ska in till Göteborg, och tågen räcker inte till.
TP: Vi tar inte ställning men vi ser att det finns flera andra alternativ som är bättre och billigare. Det är så mycket som inte funkar i den plan som finns nu. När vi tittar på Trafikverkets egna utredningar så ser vi att det inte blir klimatneutralt, att kulturmiljön riskerar oåterkalleliga skador och att det inte finns någon samhällsekonomisk nytta.
Vi lämnar ämnet tunnelbygget, och Trädplan ställer en av de frågor alla får:
TP: Har ni sett några misstag ni gjort vad gäller grönska? Några lärdomar att ta med inför nästa period?
JZ: Jo, Bostad 2021, det här projektet för att bygga 7000 extra bostäder – där försökte man prova nya sätt att jobba effektivare, så det inte skulle ta så många år. På många sätt lyckades man med det, men ett misstag man gjorde var att man inte gick tillbaka till oss i politiken när man gjorde stora ändringar. I ett klassiskt projekt kommer ärendet tillbaka till oss i byggnadsnämnden fyra gånger. Här tog man bort några av punkterna i mitten och det gick bra för det mesta. Men det var några projekt där man ändrade dramatiskt hur projektet såg ut. Det borde man ha tagit tillbaka till oss i politiken.
– Ett tydligt exempel är Bostadsbolagets hus i Tynnered, som skulle varit ett slutet kvarter ovanpå ett parkeringsdäck. Sen insåg någon att parkeringsdäcket var i för dåligt skick. Då blev det istället ett lamellhus i grönområdet bredvid. Det borde lyfts till politiken tydligare! När jag fick höra detta var det för sent att stoppa på ett enkelt sätt.
GB: Som ny politiker tycker jag det har varit en läroperiod. Det finns säkert ärenden där jag kunde varit tydligare, men jag kommer inte på något nu. Det jag känner är att jag vill hinna med att vara ute mer och träffa folk.
Till sist tar vi upp miljökatastrofen med oljeutsläppet i Stora Ån. Ingen av politikerna har haft med ärendet att göra men lovar att ta reda på mer.
TP: Har ni några avslutande ord? Visioner?
JZ: Vi måste rädda klimatet och bygga bort bostadsbristen, och vi måste klara av att göra det samtidigt. Vi måste ha ett samhälle där folk i staden kan få ihop sin vardag utan bil.
GB: En grönare stad, en mer jämlik stad, med väldigt låg klimatpåverkan. Ska vi lyckas med det måste vi ge människor ännu större möjligheter att delta. Jag vill bygga ett samhälle där barn kan gå ut och leka i sitt närområde. Vi kan inte förlora mer grönt, utan vi behöver många träd att sitta under.