Rickard Nordin är klimat- och energipolitisk talesperson för Centerpartiet i riksdagen.. och riksdagsledamot från Göteborg. Han har egentligen ansvar för hela Centerpartiets klimat- och energipolitik. Han har läst matte, fysik, kemi på  Chalmers, kandidatexamen i statsvetenskap, och har även läst nationalekonomi, miljöpolitik och Europavetenskap.

 

 

TP:  Varifrån kommer ditt miljöengagemang?

RN:   Mitt miljöengagemang – jag är egentligen uppväxt med det. Jag kommer från en liten by i Småland, bodde tio meter från en sjö med skogen bakom knuten. Det är svårt att INTE bli miljöengagerad. Speciellt som vi hade en sjö som var fantastiskt ren och en fin skog. Morbror och moster var både skogsägare och djurägare, då får man se verkligheten av detta också.

– Det ledde vidare  – jag var skolans miljögrupp på gymnasiet. Första gången jag fick rösta tänkte jag ”Då är det väl lika bra att gå med, nu när jag valt parti”.

TP: Du VAR skolans miljögrupp?

RN: Jo, faktiskt, det var bara jag. Jag skötte all pappersinsamling på hela gymnasieskolan, jag kom alltid tio minuter tidigare och gick runt i hela skolan. Jag var bokstavligt talat miljögruppen.

TP:  Vad betyder en grön stad för dig och ditt parti?

RN:  För mig handlar en grön stad om en helhet. Man ska kunna röra sig i staden, kunna ha närhet till naturen, och den naturen ska vara värdefull i sig. Det finns jättemycket natur i staden, men den kanske inte alltid har den kvalitet som man kan önska. Du kanske inte kan nyttja de parker som finns, för att det känns skräpigt och övergivet.

– Det ingår rätt mycket i begreppet grön stadsbyggnad. Vi tänker att man ska bygga på höjden så vi kan bevara mycket av de grönytor vi har, och jobba med dem så de blir välkomnande miljöer, så att man känner dig delaktig. Jag tror det finns mycket att göra. Man ska känna ”Det här är en del av min stad” så att man också känner ”Det här vill jag värna om”. Det finns mycket spännande i andra länder att ta efter.

Han tar som exempel att vi borde vi ha fler sittplatser i parker och grönområden, så att man kan vistas där även om det är blött på marken.

RN:   Ett bra exempel här i Göteborg är vid Vallgraven borta vid Storan – på ena sidan. På andra sidan är det parkeringar, dem borde man gräva ner så man kan använda den marken också. Men jag saknar ”hänget”. Det finns inget att sitta på. Annars skulle ju mängder av människor kunna sitta där och äta lunch. Nere vid Brunnsparken finns det massor av människor som sitter på trappan ner mot kanalen och där är ofta ganska skitigt och otrevligt. Kan man ge folk de gröna alternativen, där är jag övertygad om att det skulle explodera!

Just den känslan av delaktighet – det ska vara en naturlig del av staden.

TP:   Du talar då om iordningställda grönområden?

RN:   Ja, men vi har också till exempel Änggårdsbergen. Där finns fantastiska ytor, iordningställda stråk, sen är det skog mer eller mindre. Det är en annan typ av grönska.

Vår princip är att använda så lite grönområden som möjligt att bygga på. Vi har något vi kallar en trädprincip – tar vi bort ett träd ska det in ett nytt någonstans, så vi inte tullar för mycket på de värdefulla grönytorna. Ingen vill väl ta bort något sådant som Änggårdsbergen. Men gjorde man det – det skulle aldrig gå att återställa.

TP:  Det är ett naturreservat, hyfsat skyddat. Men ofta är reservaten inte så stora som man skulle kunna tro. Det gör ju att man nu kan ta bort tusentals träd i Kålltorp, Partille, Härlanda… Man naggar i kanten på ett naturskyddsområde. Det ska gå en bilväg tvärsöver pulkabacken vid Apslätten i Kålltorp tex.

Rickard Nordin är nyfiken på planerna i Kålltorpstrakten, som han inte känt till, och ställer följdfrågor.

TP:   Detta ligger i överklagandeprocess, men eftersom det inte anses som stor miljöpåverkan har vi i Trädplan inte fått lov att föra talan på högre nivå. Sånt händer konstant i staden. Nu sitter inte ni i kommunfullmäktige men…

RN:   Vi tänker göra det efter valet!

TP:   Vi önskar att alla partier blir lite mer medvetna om dessa frågor. Och att det förs upp på riksdagsnivå, när det handlar om naturreservat är det ju statens område.

Vi enas om att det finns ett Stockholmsperspektiv. Men åter till tankar om byggande.

 

TP:   När man talar om höga hus så påverkar de också klimat och mikroklimat, det kan förändra vindar. Det påverkar naturen. Ofta tas inte alla sådana faktorer med i planeringen.

RN:   Ja, all mänsklig aktivitet påverkar naturen så klart. Men vår ingång är att vi behöver bygga bostäder i Göteborg. Då föredrar vi att det byggs högt och tätt.

TP:   Högt, vad betyder det för dig?

RN:   Det är olika beroende på var man är, men jag bor till exempel på Strömmensberg. Där har vi ett antal punkthus och det fungerar rätt bra. Det handlar ju inte om att vi ska bygga ett Manhattan, men jag tycker vi har varit lite fega i Göteborg och byggt lite för lågt generellt sett. Mark kommer vi aldrig att få mer av, då behöver vi utnyttja den marken.

TP:  Men man bygger högt i grönområden. De ska bygga ett 17-våningshus i den lilla parken vid Fjäderborgen till exempel – och den parken behövs som en del i grönstråket. Den har tidigare sparats för att bilda ett sammanhängande stråk upp via Guldheden till Änggårdsbergen. Det sker en fragmentering nu som är farlig för miljön på lång sikt. Den lilla parken behövs också för de människor som bor däromkring.

RN:  Vår grundinställning är att vi ska inte bygga i grönområdena. Jag tror att det går att göra mycket mer med de ytor vi redan har bebyggt. Och jag förstår inte varför vi bygger parkeringsplatser i markplan över huvud taget, för mig känns det väldigt onödigt. Man jobbar fortfarande med p-tal vilket känns helt förlegat. Det finns exempel på alternativa p-tal. Du behöver inte bygga parkeringsplatser om du istället fokuserar på andra mobilitetstjänster som det heter. Alltifrån bättre cykelstråk, att du jobbar in kollektivtrafiken tydligare, till att sätta in bilpool som de boende har tillgång till. En bilpoolsplats servar fler än bara ett hushåll.

TP:   Samtidigt måste vi ha kvar träden. Även om bilarna blir mer miljövänliga så finns det ändå partiklar och utsläpp som tas om hand av träden.

RN:   Inte minst här i stan. Här i Vasastan där vi sitter nu ser det inte bra ut med tanke på utsläpp. Det är fler dödsfall per år av luftföroreningar än i trafikolyckor. Det pratas alldeles för lite om det. Hade man tagit bort Allén hade det sett betydligt värre ut.

TP:  Och ändå kommer 200 träd att försvinna från just det området pga Västlänken, ett av de mest förorenade i Göteborgs innerstad… Vi vet att det är splittrat inom Centern, vi vet att bland annat Mölndal och Lerum är emot Västlänken. Hur går diskussionerna i partiet i Göteborg? Det kommer ju på tapeten igen efter valet.

RN:   För vår del – vi behöver börja gräva ner trafik och då är Västlänken en start på det. Vi har inga andra förslag än att det får rulla på. Det är ett avtal som Göteborg har med Halland, Västra Götaland och Trafikverket. Trafiksituationen kommer inte att bli lättare i Göteborg, och ska vi ta allting i markplan…

Trädplan påpekar att vi inte fått se resvaneundersökningar som visar någon nytta med just sträckningen till Haga.

RN:   Jag vill inte svara på det för jag är inte insatt i den lokala sträckningen. Men vi har inga andra förslag än den nuvarande sträckningen.

TP:   Är ni beredda att förhandla?

RN:   Vi går till val på vår politik, och där finns Västlänken med, liksom en massa andra saker. Sedan beror det på situationen – men jag har svårt att se att man skulle kunna förhandla om avtalet, med tanke på att det inte finns någon annan avtalspart som är intresserad.

 

TP:   Du talade om er idé att man ska ersätta ett nedtaget träd med ett nytt, tror du det räcker? All forskning visar något annat.

RN:  Så som det ser ut nu – i Göteborg försvinner det ju träd. Att ersätta med ett, det är en bra start. Men vi får ta det stegvis.

Trädplan utvecklar: om man skulle ersätta ett träd på Vasagatan och få samma miljöeffekt när det gäller att binda partiklar, noxpartiklar, koldioxid, binda vatten – så skulle man behöva sätta 500 träd. De stora fullvuxna träden i Kungsparken – där krävs det upp till tusen träd för att ersätta ett.

Rickard Nordin och Trädplan är ganska överens om att nyplanterade träd har svårt att klara sig, att de aldrig kommer att nå hundra års ålder eller bli lika stora som de gamla träd vi har kvar.

TP:  Vi vill att alla partier värnar de gamla stora träden. Det har inte varit självklart.

RN:   Det ligger inte med i sinnet tror jag. Centerpartiet har ju en fördel här. Hela vår själ och hjärta finns ju i samklang naturen. Partiet är byggt av människor som brukat och vårdat naturen. Det lyser igenom tycker jag, även när vi befinner oss i en stor stad. Det här är människor som är miljöengagerade, som vill att vi ska vårda och ta hand om det vi har.

 

TP:   Vad har ni för konkreta förslag om gröna frågor i Göteborg?

RN:   Det finns ett par saker. Trafiken är otroligt viktig, så klart. Där gäller det att se till att även de bilar som kommer att rulla på gatorna i Göteborg, för det kommer det att göra, de måste i mycket högre utsträckning bli miljöbilar, rejält mycket renare. Vi har ett antal förslag både på riksnivå och här.

– På  riksnivå har vi något vi kallas Grön bilbonus, upp till 100 000 för de miljövänligaste bilarna. Det gör att man får in fler nyköpta bra bilar. Lokalt; vi föreslår halv trängselskatt för de miljömässigt bästa bilarna. Då får vi mindre partikelutsläpp. Däcken sliter fortfarande upp, men det minskar i alla fall buller och utsläpp.

TP:   Men det handlar ju också om vad man har råd med. Ju lägre inkomst desto sämre bil. Då skulle de dessutom straffas med högre trängselskatt. Hur har ni tänkt främja dem som inte har råd att köpa ny bil?

RN:   Det som är genialiskt med vår bonus är att en del betalas ut efter fyra år – så även om du köper en begagnad miljöbil kan du få en bonus. Alla kan inte köpa ny bil, alla vill inte köpa ny bil heller. Jag har svårt att se mig själv köpa en ny bil, jag tycker inte att det är värt det.

– Det viktiga är att få in de bra miljöbilarna på marknaden, för de blir också begagnade en gång. Om vi fortsätter köpa stora bensinslukande bilar kommer det inte att finnas några begagnade miljöbilar heller, för den som har lägre inkomster.

 

Han återkommer till lokala frågor, som också är regionala.

RN:  Det gäller att jobba tuffare med kollektivtrafiken! Det är mer en regionfråga i viss mån, men vi har förslag till exempel på tågstopp i Säve, och att undersöka om vi kan köra persontrafik på Hamnbanan vilket skulle vara en väsentlig förbättring för kollektivtrafiken på Hisingen.

– Mycket av miljöfrågorna ligger i trafiken. Men det finns också vad jag kallar hygienfaktorer. Vi har Göteborg Energi, ett av de största fossila kraftverk vi har i Sverige. För mig är det – jag finner nästan inte ord. Hur sjutton tänkte man när man byggde det, det är fossil gas! Det behöver vi ställa om till biogas eller andra bränslen. Detta duger inte i en förnybar värld!

Vi samtalar om Gobigas, som Rickard Nordin i sin roll som rikspolitiker ser som ett modigt projekt. Men som skattebetalare i Göteborg tycker han att det kanske inte var Göteborg Energi som var rätt projektägare.

RN: Men om man bara ska gå på säkerhet hela tiden får man ingen utveckling. Ibland måste man våga! Vi behöver tekniksprång. Vissa lyckas, vissa lyckas inte.

– Mer vardagsnära – vi skulle gärna se ett nytt sopsorteringssystem. Vi är ganska dåliga på att samla in matavfall i Göteborg, avfall som kan ge biogas. Det finns andra kommuner med andra system, Eskilstuna är kanske världsledande. Det finns mycket att göra.

Trädplan påpekar att det faktiskt tillverkas bra kompostjord på kommunens återvinningsanläggningar.

RN:   Men vad gäller sopsortering ligger vi långt efter de bästa kommunerna i Sverige. Min mamma i Småland har röd påse för brännbart, grön påse för komposterbart – och slänger dem i samma soptunna. De går till en anläggning där man med kameror sorterar dem. I Eskilstuna har de tagit detta ett steg längre med flera fraktioner. Påsar för metall, papper, kartong… Det blir mycket enklare för folk att återvinna och enklare att hantera. Återvinningsstationerna borde ha helt fria besök – sådana enkla saker. Folk vill göra rätt!

Vi talar en stund om behovet av fler bilar som hämtar miljöfarligt avfall och annat som är besvärligt att bli av med för den som inte har bil. Men samtalet återvänder till  grönska.

 

RN:   I grön stadsutveckling tänker vi oss också att nyttja de ytor som är döda – tak och väggar, och de ytor som ligger outnyttjade i väntan på produktion.

Han tar exempel från Kålltorp där man rev Munkebäcksskolan för framtida byggen, men marken stod oanvänd i två år.

RN:  Låt folk nyttja marken, sätta upp sina pallkragar och odla i väntan på att man börjar bygga! Att låta människor ta egna initiativ – jag tror det finns en otrolig potential där. Jag tycker Stockholm är bättre på det, och även städer i andra länder. Låt folk odla, ha sina gatufestivaler, nyttja de här ytorna!

Vi talar om att om vi ska lyckas med grön stadsutveckling måste folk vara med. Då kommer man också att värna sitt eget område. Det är inte bara bra för miljön utan också för tryggheten och samhällsgemenskapen. Hållbarhet i ett större perspektiv, på riktigt.

TP:  Det talades om detta redan vid förra valdebatten. Gräsmattor mellan vägar kunde få blomma ut, folk kunde själva få sätta lökar och frön på grönytor. Vi har inte sett så mycket av det, men tycker man ska uppmuntra sådant!

RN:  Ja, jag har själv gerillaodlat lite ibland!

TP:  Nu sitter ni inte i kommunfullmäktige, men har du sett några misstag som gjorts från ert parti och generellt som man kan lära sig av?

RN:   Misstaget är kanske att vi inte sitter i fullmäktige (skratt). Men jag tycker att det nu finns en helt annan känsla i Centerpartiet, det finns ett annat driv, ett engagemang och helhetstänk. En annan känsla för staden.

– Det jag skulle uppskatta är om vi kunde titta på andra lyckade exempel och lära oss, göra vår variant av det. Visst är det kanske roligare med stora projekt men jag tycker vi borde titta mer nära människor. Få med sig människorna först. Min dröm är att alla känner mer för sin stadsdel och värnar den. En känsla av delaktighet! Där tror jag staden gått bort sig ganska mycket.

– Mycket byggnation kommer uppifrån. ”Nu ska vi bygga såhär, ja eller nej?” Då blir det ofta nej. I stället för att diskutera – ”Vi behöver bygga bostäder, hur ska vi göra det?” Det kanske tar  mer tid men jag tror man får ut så mycket mer, och man får gladare och nöjdare medborgare.

TP:  Och en bättre bevarad natur.

RN:  Ibland säger man att Stockholm är världens minsta storstad och Göteborg världens största småstad. Men jag upplever inte att politiken har ett småstadsperspektiv här och det tror jag man skulle behöva. Då bryr man sig mer om människorna lokalt.

– Det är enorm skillnad om man bor i Säve, eller Askim, eller Björkekärr. Man ser inte varandras vardag, det är väldigt långa avstånd. Om du kör mig upp till Tuve skulle jag inte hitta där!

 

TP:  Nu pratar vi om sådant som nästan alla kan hålla med om. Men om man skulle konkretisera? Det behövs indikatorer, det behövs att man tittar på forskning. Om man ser på den forskning om gröna städer som finns nu, så pekar en stor del av den på att förtätning inte är det bästa för miljön. Man kan utveckla staden på annat sätt. Man kan till exempel bygga ihop förorterna med staden men ändå spara grönska.

Trädplan tar upp  farorna i trenden med fragmenterad grönska. Om man tar bort grönområden i stan och bara har små fickparker kommer folk att lämna staden för att åka till grönområdena utanför. Hälsan försämras, kriminaliteten ökar, välmåendet försämras om man inte har tillräckligt med  grönska, yta och solljus inne i stan.

TP:   Vi tänker oss blandstadsdelar i blandstaden. Med natur, sociala funtkioner, mötesplatser, fritidsaktiviteter och så vidare… Gärna att det skapas fler arbetsplatser i olika områden också.

 

Samtalet går vidare. Vi enas om att det blivit rätt bra i Gårdsten, och fortsätter tala om indikatorer och mätbarhet, om forskning som kommer till användning.

RN:   Om vi pratar indikatorer har vi de lokala miljömålen, det är en bra grund. Sen är det självklart så att man ska ta till sig så mycket forskning det bara går! Men man ska villigt erkänna att vi är fritidspolitiker med begränsad tid – jag är den enda i Centerpartiet i Göteborg som kan hålla på med politik på heltid. Och det gör jag på riksnivå.  

– Vad gäller forskning – jag är ofta uppe på Chalmers och träffar så många jag kan. Genom att träffa forskare, näringsliv, ideella organisationer och även privatpersoner – det är så man skapar ny politik. Att försöka hitta det gränssnittet – vad säger forskningen, hur kopplar vi ihop det, vad skulle funka på olika sätt?

TP:  När vi frågar stadens arkitekter eller stadsplanerare “Kan du peka på forskning som visar att förtätning är det bästa för miljön?” så kan de sällan det. Vi kan visa ett antal forskningsrapporter som visat att förtätning INTE är det bästa för miljön. Då förstår vi inte varför förtätning är ledordet för samtliga politiska partier. Visst har vi bostadsbrist – men man kan tänka på många  olika sätt.

RN:  Ja, jag tänker – låt människor vara kreativa själva, och hjälpa till. Ju fler som får vara med och bli delaktiga, desto fler kreativa idéer kommer man på. Jag har en viss utbildning och en viss erfarenhet, jag tänker ganska ofta  inom en viss låda. Om fler människor kommer in med andra bakgrunder och utbildningar kommer de att tänka på andra sätt. Det är i den brytpunkten man kommer på nya grejer. Jag hade drömt om att göra detta i Göteborg, testa olika på olika ställen. Allt behöver inte vara lika.

TP:  Att det byggs i grönområden ser Trädplan som ett politiskt problem. Nu är det billigare att bygga i grönområden än på hårdgjorda ytor som måste saneras. Om man byggt på Backaplan först hade man kanske inte behövt bygga i Kålltorp och Härlanda och exploatera grönområden eller nagga naturreservat i kanten. TRädplan har gjort en egen plan som visar hur man kan få in 20 000 bostäder i Gullbergsvass, om man inte bygger Västlänken. Då kan man fortfarande bevara Bergslagsparken och dessutom plantera mer träd och anlägga grönytor i området.

RN:  Jag upplever att politiken mer och mer släpper taget lite och inte vågar ta ansvar. Dels lever vi i en mer komplex värld, vilket gör att det är skönt att släppa saker till personer som säger att de är experter eller många gånger är det. Dels lever vi en tuffare och tuffare  värld, vilket gör att om jag har fel så får jag höra det, ett misstag kan bli minnet efter dig.

– Jag tror att vi från politiken måste styra mer. Nu släpper man saker till en anonym tjänsteman. Jag tror det är ett demokratiskt problem. Om jag gör fel kan man rösta bort mig, det har jag full respekt för. Men om jag lämnar över ansvaret till någon annan, som inte kan röstas bort – hur gör man då om man tycker att det blir fel?

– Men jag vill understryka att man ska också ha respekt för dem som sitter i till exempel Byggnadsnämnden, de är ofta fritidspolitiker.

 

TP:   Vi ser att det ofta verkar saknas samarbete mellan de olika nämnderna. Man kanske kunde ha tänkt på naturen först och inte på huset först, då kunde man både bygga OCH spara natur.

RN:   Det är klassisk politik, att vi tänker i stuprör. Jag brukar skämta och säga ”Jag är Sveriges enda energipolitiker – alla andra sysslar bara med el”. Jag sysslar med energi – el, drivmedel, uppvärmning och annat. Men det är uppdelat i riksdagen. Elfrågan i näringsutskottet, drivmedel i trafikutskottet, men förnybara drivmedel ligger i miljö- och jordbruksutskottet – det blir ingen helhet. I Centerpartiet bestämde vi ”Rickard tar allt”.

– En parallell; försvarsutskottet och utrikesutskottet arbetar tillsammans. Jag tror man behöver samarbeta och sitta tillsammans mycket, mycket mer även lokalt. Det är klart att den som kommer sist blir överkörd.

 

Vi pratar en stund om vikten av att kunna läsa forskningsrapporter och kunna sitt ämne. Trädplan består också av människor som arbetar på sin fritid men ändå ofta kan mer än somliga politiker vi träffar, kanske för att vi koncentrerar oss på ett ämne och hänger med, har kontakter och bevakar forskning även utomlands.  Rickard Nordin säger att han uppskattar lobbygrupper som kommer med kunskap.

TP:   Till sist, har du några visioner för staden?

RN:   Jag ser framför mig en grön stad som är varierad, som får vara olika, där människor själva känner att de faktiskt kan påverka sin situation. Där man har mer beslutsfattande i stadsdelsnämnder. Där man vågar låta människor vara med och påverka sitt kvarter. Jag skulle vilja att den här staden fick växa underifrån, det är bra för både miljön och tryggheten. För nu upplever jag att det är mycket Gustav Adolfs torg som styr vad som ska hända.

– Jag tror vi kan få in den där småstadskänslan även i den större staden.