Henrik Munck är vice ordförande i Trafiknämnden och ordförande i stadsdelsnämnden Västra Göteborg och har även lite uppdrag i GR.  Han började med politiken 2012, blev invald politiker i valet 2014. Han har jobbat tjugo år inom Volvokoncernen med trafikprojekt i utvecklingsländer, produktplanering och annat. Han är sambo/särbo, har tre barn i Skåne och extra barn.

 

TP:  Var kommer ditt miljöengagemang ifrån?

HM:  Mitt miljöengagemang kommer från att jag helt enkelt känner mycket för naturen. Det vackraste som finns är orörd natur i alla dess former – fjällvärlden, skogen, skärgården… Både att vara i fjällen, i skogen och på havet, det har jag med från barndomen.

– Något annat som inverkat är att jag jobbade många år med Brasilien, Kina, Mexico. När man jobbar i andra länder får man perspektiv på miljöproblemen, det har påverkat mig mycket. Vi kan inte bara se på hur det ser ut inom Sveriges gränser.

TP:   Vad betyder en grön stad för dig och ditt parti?

– Grön stad är ju ett uttryck, men det handlar om både att det är grönt och att det finns kvalitéer i olika former. I staden är det viktigt att det är tyst också, bullerfritt är lika viktigt från människans perspektiv. Sen  behöver vi ha artrikedomen, då behöver det vara grönt i hela staden. Vi behöver de gröna kilarna från områdena runtom och vi behöver parkerna. Men städer är något som människan har skapat och det gröna i staden handlar också om kvalitén för människan.

TP:  Grönt är ett vidsträckt begrepp, vad innefattar du mer specifikt i en grön stad?

HM:  Att vi ska ha parker som är tillgängliga och av hög kvalité, att vi utformar gator och torg, bostadsområden och kvarter där grönt är en lika naturlig del av staden som en cykelbana eller en parkbänk. Det är en del av staden helt enkelt. Mer konkret – om vi talar till exempel om Slottsskogen och Botaniska så är de fantastiska exempel på grönt i Göteborg, men det är mycket buller ifrån leden där. Ta Delsjön, att vandra runt Delsjöarna är en fantastisk rik grön upplevelse, men man är också starkt påverkad av buller.

– För att värna det gröna måste man tänka på hur man bygger – även trafikleder – för att det ska fungera bra.

 

Som trafikpolitiker intresserar han sig för att få bort trafikbuller och talar om konkreta åtgärder för att värna det gröna och tystnaden. I till exempel Schweiz eller Japan har man helt andra slags bullerskärmar.

TP:  Samtidigt fäller man ju träd längs vägarna, i massor. Träd som tar upp föroreningar och skyddar mot buller. Längs motorvägen till Landvetter fällde man tusentals träd för några år sedan. Ni som parti är ganska nya, men hur tänker ni kring bevarandet av grönska och även vild stadsnatur?

HM:  I vår budget har vi som en av de prioriterade åtgärderna att säkerställa grönområden och parker, och att vi behöver ha ett uppdaterat stadsmiljöprogram. Idag finns i staden en utbyggnadsstrategi, en trafikstrategi och en grönstrategi som övergripande strategiska dokument. Det finns flera delar i alla dessa som är bra, men vi jobbar inte tillräckligt på att se det som en helhet. Trafikfrågor jobbar man med för sig, bostadsutbyggnad för sig, och det gröna kommer ofta i kläm. Vi politiker måste jobba uppifrån, med helheten mellan trafik, bostäder, stadsutveckling, det gröna.

 

TP:  Trädplans erfarenhet är att Park och Natur kanske inte alltid är de bästa försvararna av  det gröna, men när de är det – då blir de inte alltid lyssnade på. Träd och grönområden kommer alltid sist. Det är ett problem. Har du förslag på hur man kan åtgärda det?

HM:  Vi behöver ta fram stadsutvecklingsstrategier där det gröna, bostäder, trafik, annan utveckling, allt har sin del i en samlad strategi. Vi har pekat på att vi har alldeles för många politiska uppdrag i Göteborg, det sitter så  många olika politiker på många olika nämnder och poster så att det är få – om ens någon – som kan se helheten. Vi har så många olika aktörer – nämnder, förvaltningar, bolag – där det sitter olika personer. Vi tror att det är ett ineffektivt och dåligt sätt att styra.

– Ta exemplet från tidigare i år, att frågan om förskoleplatser hade ramlat mellan stolarna.  Så ska det inte kunna vara. Kommunstyrelsen har det övergripande ledningsansvaret – där sitter ingen av stadsdelsordförandena. Fram till nyligen låg alla förskolor under stadsdelarna. Lokalnämndens ordförande sitter inte i kommunstyrelsen, inte heller fastighetsnämndens ordförande, och efter att Ulf Kamne hoppade av sitter inte ens Byggnadsnämndens ordförande i kommunstyrelsen. Bland de högsta politikerna och i denna stora samling av kommunalråd är det alltså ingen som sitter på ett direkt ansvar kopplat till att säkra förskoleplatser. Då har vi ett systemfel.

TP:   Kan man förklara att man nu inkräktar på parker och naturområden med samma sak? Att det inte sitter några ansvariga som kan dessa frågor på beslutsfattande nivå?

HM:  Det är en delförklaring. Park och naturs ordförande och Miiljönämndens ordförande sitter inte i kommunstyrelsen.

– Man har inte klarat av att jämka ihop de olika strategierna. Vi har sagt att vi ska bygga staden inifrån och ut och kring knutpunkterna. Till exempel runt Backaplan – ett utmärkt exempel på mark där vi ska bygga bostäder och verksamhet, till stor nytta för många. Där inkräktar vi inte särskilt mycket i värdefull natur. Där kan man skapa högre grönvärden. Frölunda torg är ett annat exempel där det finns stora planer. Men det går så långsamt att svänga om styrningen. Därför har det fortsatt med de här planerna kring Härlanda tjärn och sådana platser där man bygger långt ut och i naturen.

– När strategierna beslutades, 2013, skulle man mycket snabbare ha svängt om och satsat på de ställena – Frölunda torg och Backaplan – för då hade man värnat grönområdena bättre.

 

TP:   Som vi ser det, är det dels (bristen på) styrning och dels att det är billigare för exploatörerna att bygga i grönområden, det blir mer attraktivt. Ska de bygga på hårdgjorda ytor måste marken saneras. Det är jobbigare att bygga ny infrastruktur med väg och vatten, om man så att säga måste göra om från grunden. Ingen tar ansvar, och kommunen ställer inte tillräckliga krav på exploatörerna.

HM:  Det är olika förutsättningar på olika platser, så är det. Men som stad måste man hitta sätt att styra och hantera kostnader så man inte fastnar i den fällan. Om vi ser tillbaka på miljonprogramsområdena så byggdes de efter stordrift och effektivitet. Men ser man idag på sammanlagda kostnader hade man idag troligen byggt på ett annat sätt, inte så utspritt.

– Vi behöver göra rätt från början. De olika strategierna behöver bli EN strategi så att man bygger där det är mest lämpligt.

TP:   Det kan bli det mest kostsamma, även om det på lång sikt är bäst för miljön. Det är dyrare att bygga i Frihamnen än vid Härlanda till exempel. Men det är mycket bättre att bygga på hårdgjorda ytor än att nagga naturreservat i kanten!

HM:  Vi behöver ju räkna inte bara kostnader i pengar. Naturen är också en kostnad och den går inte att betala tillbaka. Har man väl gjort de intrången är det oftast omöjligt att reparera!

 

TP:  Har ni exempel i partiprogrammet?

HM:  Vi har inga utpekade projekt i vår budget, men i kommunstyrelsen har Martin Wannholt agerat bland annat för Härlanda tjärn och Flatås. Vi vill värna grönområdena.

TP:  Det står redan i översiktsplanen att Göteborg stad vill ha grönska. Det finns en grönstrategi, en trädpolicy, miljökvalitetsnormer och så vidare, men sen agerar staden tvärtemot. Hur ska man förhindra det?

HM:  Det är en bättre politisk styrning som behövs. Alla politiker säger att de vill bevara grönområden.

TP:   Skulle en samlad strategi ligga som en del av den nya översiktsplanen?

HM:  Ja. Tar man alla strategidokument och alla bilagor är det 700-800 sidor, och så har man hela översiktsplanen som är mängder av dokument och underdokument. Det är en sån mängd av dokument, mål och inriktningar… Vi har överadministrerat samhället. Vi skapar dokument, strategier och målsättningar och man vet till slut inte vem som lurar vem.  

– Det är klart att det finns goda intentioner bakom detta, men fungerar inte den samlade styrningen så går det som det har gjort här i Göteborg.

Vi i Trädplan kan ringa om ett område där de tar träd helt i onödan, ibland vet inte myndigheterna vem som har ansvaret utan de hänvisar vidare. Och innan man hittat vem som har ansvaret är träden fällda.  Ibland tar ingen alls ansvar… det bara händer…

TP:  Men i väntan på den nya sammanhållna strategin – hur ska man implementera de regler som redan finns? Så att alla följer de dokumenten?

HM:  Förutom att få till en övergripande strategi måste en politiker agera i enskilda ärenden om man ser att något går fel. Utmaningen är mängden av ärenden som finns – i en enda  stadsdel kan det vara 70-80 detaljplaner och byggprojekt som är igång, i olika skeden. Därför är vi tillbaka i det – i en så stor stad som Göteborg måste vi få en övergripande styrning, det är enda sättet att kvalitetssäkra.

 

TP:  Vår förening har sedan starten drivit att Göteborg ska ha en Trädplan, dvs ett politiskt fattat styrdokument. Vad säger du om det?

HM:  Det finns ju grönstrategin och trädpolicyn Stadens träd.

TP:  Det är skillnad på en policy som pekar ut riktlinjer och ett styrdokument som är beslutat i kommunfullmäktige. Ett styrdokument skulle ge grönskan och träden enormt mycket bättre skydd.

– Med reservation för att det är så många olika dokument – jag kan inte med säkerhet säga vad som finns och inte finns. Men ser jag i grönstrategin finns en karta över Göteborg med höga naturvärden. Där är till exempel inga höga naturvärden inritade vid Härlanda tjärn och Delsjöarna. Det är bara ett exempel på när strategiska dokument blir svåra att förstå. Går man ner på trädnivå på samma sätt som för kulturmiljöer, där det finns olika klassificeringar och planer, så hade det behövt finnas beskrivning, dokumentation, en klassificering av även naturvärdena – och därmed även träden. Jag ser inte att det finns.

TP:  Vissa städer i Sverige har en trädplan. En plan har mycket mer tyngd än en policy, och skulle bli ett bättre försvar för träden. En väl utarbetad trädplan, som ett av dokumenten, måste man ta hänsyn till när man planerar.  Då kan man inte fälla en allé bara för att det är bekvämare att ta bort alla träd när man ska bygga, eller för att några träd i allén växt ojämnt.

HM:  Det borde vara en del av en övergripande strategi, del av en fungerande styrning. Om man hade ett sådant dokument idag är jag inte säker på att det skulle ge tillräckligt med avtryck i verkligheten.

 

TP: Därför bör vi ha en tillsynsmyndighet som ser till att staden sköter sig. Länsstyrelsen bryr sig ofta inte längre om vare sig artskyddsförordning eller miljöbalk eller EU-direktiv. De ger ständiga dispenser och när vi frågar varför blir svaret ”Staden måste utvecklas”. Du föreslår att staden ska ha ett annat mer tydligt direktiv, men någon måste ju kontrollera att staden sköter sig. Vem ska göra det?

HM:  Utifrån lagstiftning och tillsyn? Det är den ordning vi har idag. På riksnivå har vi inga förslag om att ändra tillsynen. Utan vi ser att det viktiga nu är att får till en styrning av staden, så  att vi gör så mycket som möjligt rätt.

Han utvecklar ett övergripande perspektiv, och nämner vad han kallar två elefanter i rummet, två problem man inte talar om. Dels urbaniseringen; hur politiker kan – och om de bör – driva utvecklingen åt ett visst håll. Många vill bo i centrala staden, det går inte rent fysiskt. Den andra elefanten är  den globala befolkningsökningen och framtida klimatförändringar som kan leda till folkströmmar i världen.

HM:  Det är också en långtifrån enkel fråga men jag tycker man måste peka på den.

Vi återgår till de problem som Trädplan uppmärksammar i Göteborg. Och understryker igen nödvändigheten av en fungerande tillsynsmyndighet.

TP:  Det ska inte vara hur lätt som helst att fälla alléer, gå in och förstöra biotopskydd, och gå emot artskyddsförordningen eller andra direktiv. I dag ges dispenser i princip på vändande post. Även om Länsstyrelsen ligger över staden tycker vi att det är något som stadens politiker bör titta på och ifrågasätta. Det är ju politikerna som påverkat Länsstyrelsen till det den är.

Henrik Munck nickar instämmande, och vi går över till ämnet förtätning.

 

TP: Hur ställer ni er i frågan om förtätning?

HM:  Det är svårt att ge ett enkelt svar.  En väl fungerande stad, enligt UN Habitats analyser och riktlinjer. Det betyder att för att få ett bra underlag för service, kollektivtrafik, och ett lågt ekologiskt avtryck, finns det olika nivåer av hur tätt man bor. Det är det principiella resonemanget. Sen är det en annan fråga, vad som är lämpligt i varje enskilt fall i en specifik stad. Vi pratade nyss om Backaplan –  där kan det absolut förtätas med mycket mer bostäder och byggnader. I innerstaden måste man ju väga olika saker mot varandra. Det finns inte ett enkelt övergripande svar.

TP:   UN Habitat ger bra riktlinjer, men vi anser att Sverige kan bättre än så. Vi kan ha mera grönska, vi har mer yta och mindre befolkning än de flesta länder i Västeuropa. Vi har plats att bevara även innerstadens grönska till exempel. Och att utveckla nya grönområden när man bygger nya bostadsområden, vilket man inte gjort i till exempel Kvillebäcken där man byggt väldigt tätt. Förr fanns regler att alla lägenheter skulle få in dagsljus. De reglerna har man tagit bort.

HM:  Det fanns brister med miljonprogrammet, men alla lägenheter hade dagsljus, alla hade grönska utanför, barnen kunde leka utanför på gården. Alla de bitarna är borta. Vi har så mycket yta, och hårdgjorda ytor, att vi inte skulle behöva spränga in höghus på en grön gård i ett befintligt bostadsområde, som i Frölunda, eller nagga Delsjön i kanten, eller Änggårdsbergen. Vi har så mycket yta ändå!

– Där kommer vi tillbaka till helhetsplaneringen. Då måste också trafikplaneringen vara med. Bygger du till exempel på Backaplan har du närhet till kollektivtrafik, du har närhet till mycket i staden. Om man bygger längre ut ställer det andra krav på trafiksystemet. Vi är tillbaka i det att Göteborg är en otroligt utspridd stad. Jämför med till exempel Malmö – du cyklar genom halva stan på tjugo minuter.  Avstånden i Göteborg, mellan Frölunda och Angered, eller ut på Hisingen – det är enorma avstånd.

 

TP:  Om det finns fungerande bra kollektivtrafik blir avstånden inte ett stort problem. Och inte heller sådan enorm miljöbelastning som man pratar om. Förespråkarna för den riktigt täta staden med höga hus, de säger ju att det ska vara bra för miljön. Nästan alla forskningsrapporter säger att en för tät stad INTE är bra för miljön. Inte för vår fysiska hälsa, eller för vår psykiska hälsa, med buller och föroreningar. Det blir en massa andra problem med en för tät stad. Då kanske kollektivtrafiken i jämförelse  är mindre miljöbelastande.

– Ett annat förslag i diskussionen är att man bygger ihop förorterna mer och samtidigt förbättrar den sociala situationen. Ett tredje att man bygger blandstad i blandstaden, att man inte har det så separerat som det ofta är här med bostadsområden och arbetsplatser och natur. Har ni pratat om de frågorna?

HM:  Vår bild och analys är att vi idag INTE har en bra kollektivtrafik i Göteborg. Och att  det krävs en hel del för att förbättra den. Ur ett rent vetenskapligt perspektiv är det så att relationen i restid – hur lång tid det tar att åka kollektivt jämfört med hur lång tid det tar att åka bil – är avgörande. Kollektivtrafiken i dag är för långsam för väldigt många. I en familj kanske man jobbar på olika ställen i staden, man har barn som har aktiviteter på olika ställen i staden. Det är inte ovanligt att folk skiljer sig – då kanske man bor på olika ställen i staden och barnen far däremellan… Ganska snabbt, för många, blir kollektivtrafiken inte tillräckligt attraktiv. Vi har haft flera olika förslag på hur det kan förbättras.

 

TP:  Men vad tror du om blandstäder inne i blandstaden? Man pratar om att Göteborg ska vara en blandstad, men man kan också se det som att varje del ska ha både  bostäder och handel, fungerande mötesplatser och arbetsplatser och natur.

HM:  Absolut. Både Backaplan och Frölunda torg är två utmärkta exempel på att hela tanken är just att skapa blandstad. Både bostäder, handel och kulturaktiviteter. Sedan är det inte samma sak som att de som bor där också arbetar där eller har sin fritid där.

TP:   Det går att göra mer för att det ska vara levande där folk bor. Nu gör man ofta tvärtom, man stänger bibliotek, skolor… förorterna utarmas mer och det hotar stadsnaturen i förlängningen.

HM:  Om vi talar om förtätning och de olika alternativen till bebyggelse så kan vi ta ett annat närliggande exempel. Eklanda som till stor del  ligger i Mölndals kommun. Där bygger man radhus. Som radhusområde är det relativt tätbebyggt, men jämfört med att bygga höghus får man betrakta det som utspridd bebyggelse. Men vad jag vill komma till är detta med kollektivtrafik. Eklanda ligger inte utmed något av de tunga stråken in mot staden. Men bor man i Eklanda är man inom några minuter med bil på Frölunda torg, eller ute på Ikea. Bilen har sådan oerhörd fördel där.

Han menar att det knappast går att bygga bra kollektivtrafik i området. Där finns busslinjer men det tar fyra eller fem gånger så lång tid att åka buss som att köra bil.

HM:  Jag ville mer sätta det i perspektiv av blandstad. Då behöver det per definition bli ganska tätt. Förtätning och blandstad är två olika parametrar, kanske delvis i motsättning till varandra. Det finns många lösningar i framtiden – men framför allt gäller det att bilarna blir helt rena, vilket de kommer att bli snart.

Samtalet glider över i utvecklingen av Eriksberg, om bristen på sparade grönområden, och vidare ut på Hisingen – om hur nysatta träd i Kvillebäcken har fått för lite yta och jord.

HM:   Hela Norra Älvstranden är ett exempel på att man gjort tvärtemot de strategier vi kom fram till. Man började bygga utifrån och in, i stället för inifrån och ut. Man började ute på Eriksberg, sedan Lindholmen och Lundbystrand, och nu hade man i sista hand tänkt ha Frihamnen. Hade man jobbat efter de strategier man hade från början hade man byggt Frihamnen och Backaplan först och sedan organiskt låtit staden växa utåt. Apropå blandstad och underlag.

Trädplan räknar upp flera områden där man håller på att bygga bort grönska på Hisingen; Eriksberg, Krokängsparken – och Lundby Kyrkby där man tar bort gammal lövskog som är skyddad enligt kommunens bevarandeprogram

TP:  Man missade att bygga förskola där – då tar man bort en skyddad lövskog med kulturlandskap, som barnen behöver! Man hade kunnat bygga i närheten på en hårdgjord yta och bevarat grönområdet. Detta händer hela tiden – man glömmer bort stora viktiga bitar och löser det efter hand och det är alltid naturen som får betala.

HM:  Jag tror vi ska ha en övergripande planering som pekar ut de områden som ska byggas på, Det ska styra i första hand. Vi behöver ha en fungerande politisk styrning som faktiskt genomför de direktiv man har beslutat.

TP:   Vi har en bra grön plan, vi har bra nationella och lokala miljökvalitetsnormer, men de hålls ju inte! Det blir inget ansvarskrävande och inga konsekvenser för dem som bryter mot dem.

HM:   Om vi pratar om politiken är det inga som verkar se sig ha, eller har, möjlighet att ta det samlade ansvaret. Då menar jag egentligen inte en enskild person utan kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen sitter inte på den samlade styrningen. De ägnar sig åt en massa andra saker.

 

TP:  Vi måste prata om Västlänken. Vi vet var alla partier står, men vi vill gärna  höra hur ni tänker nu utifrån dagsläget.

HM:  För oss är det ju tydligt att Västlänken orsakar skada för staden och att den har beslutats på tveksamma grunder. Tanken om ett utbyggt tågsystem visade sig vara en utopi, det är 100 miljarder som saknas inom en överskådlig framtid. Det utbyggda tågsystemet i Västsverige, det ligger bortom år 2050 om ens då.

– Som vi har visat: när man bestämde sig för Västlänken var det en del i ett utbyggt  tågsystem INOM Göteborg, Under älven, längs älvstranden, ut på Hisingen, till Volvo och Torslanda, och ut åt sydväst, förbi Sahlgrenska, Chalmers och Högsbo. Det var ett helt annat trafiksystem. Det är också en utopi, för det finns inte de resurserna eller ens planering. Kvar blir en omväg via Haga, och det är just det här omvägen som är det mest skadliga av allting. Man ratade alternativet att borra under jord rakt från Centralen till Korsvägen, raka spåret. Först var det också ett grävalternativ, men det upptäcktes under utredningen att det var möjligt att borra där under jord – men då hade politikerna på den tiden redan låst fast sig.

– Det är ett dubbelfel. Det tänkta utbyggda tågsystemet kommer inte att hända under de generationer som lever nu, och det alternativ man valde var ett väldigt dåligt alternativ. Vår bild är att göteborgarna synat detta och sagt nej till finansieringen och därmed till tågtunneln. Göteborgarna i opinionsundersökningarna, genom SOM-institutet, är kraftfullt positiva till att bygga ut kollektivtrafik men kraftfullt negativa till just Västlänken. Då är det politikens ansvar att visa det har gått fel, det är ett stort misstag som begåtts. Då gäller det att stoppa, häva avtalet och rätta till misstaget.

TP:  Men nu har ju Göteborgs stad lämnat över marken till Trafikverket att disponera. Hur kan Göteborgs stad fatta beslut över en statlig myndighet?

HM:  Vår bild är att projektet inte håller det som det lovar, bland annat genom miljöskadliga utsläpp och nivåer som kommer att överskridas, men att det heller inte håller vad det lovar i form av att det skulle leda till ökad tågtrafikering, som skulle ge miljönytta på längre sikt. Demokraterna vill häva avtalet från Göteborgs sida och då finns inte längre någon överenskommelse om byggrätt.

– Det ligger så att säga i sakens natur att avtal kan man upprätta, och häva. Vår bild är att det är staten som bryter mot avtalet. Man levererar inte ett projekt som håller vad det lovat.

 

TP:  Vad säger ni till partier som hävdar att det inte går att häva avtalet, och att ni lurar väljarna?

HM:  Ytterst är detta en politisk fråga. Omvägen via Haga är ju en politisk konstruktion genom att den tvingades fram politiskt på ett olyckligt sätt. Självklart är det också en politisk fråga att kunna stoppa ett sådant här projekt. När nu förhoppningsvis göteborgarna – än en gång – säger tydligt nej till Västlänken i valet, så är det ju i slutänden också en politisk diskussion mellan statlig nivå och Sveriges andra största stad i en stor fråga. Så får vi se hur de som ska styra på riksnivån vill förhålla sig till Sveriges andra största stad.

Vi spekulerar lite om hur majoriteten i Göteborg kommer att utkristalliseras, vilka ytterligare partier som kan tänkas haka på och hur mycket som krävs just för att stoppa Västlänken.

HM:  Jag ser det som absolut möjligt och till och med troligt att Demokraterna får stort genomslag. Om de andra partierna väljer att fortsatt surra sig vid masten om Västlänken, då är de som kommer att få svara för det.

TP:   Är det möjligt att försöka ta med även de små partierna som kan tänkas komma in med 2-procentsspärren?

HM:  I de etablerade partierna finns det många som är emot Västlänken, det är topparna i partierna som håller fast. Låt oss först se om de etablerade partierna kommer att hålla sig eniga i frågan.

TP:   Har ni en specifik grön del i ert partiprogram?

HM:  Vi har en miljödel, det är en del som vi lyfter upp. Men viktigt är att vi vill jobba på ett helt annat sätt än de andra partierna.

Demokraterna  förespråkar en modell som används i till exempel Stockholm. Politikerna ska ge budgetdirektiv med prioriteringar, jobba ihop med stadsledningskontoret och  ta fram ett budgetdokument, förvissa sig om att förvaltningarna kan klara av att leverera – och sedan spika budgeten.

HM:  Vi har en beskrivning av situationen, med våra prioriteringar inom till exempel miljöområdet. I vårt direktiv finns frågor om avloppssystem, nedskräpning, närodlat, matfrågan, grönområde och parker, giftfria förskolor – och trafiksatsningar som en del av miljöarbetet.

 

TP:  Om vi tittar bakåt nu. Vad tycker ni att man har misslyckats med, som kan göras bättre? Ni är ett nytt parti, men du har suttit på beslutsfattande position i fyra år.

HM:  Vi har redan pratat om att förskoleplatserna har fallerat. Men till exempel – i Askimsviken bygger man i naturreservat, det röstade jag emot i fullmäktige. Samma sak med exploateringen i östra Kålltorp, den röstade jag emot.

TP:  Och i Trafiknämnden, vad kunde den ha lärt sig av eventuella misstag?

HM:  Man skulle aldrig ha startat linbaneprojektet. En kul idé men den slukar enorma resurser som man istället kunde ha lagt på den riktiga kollektivtrafiken. Det är klart att det är jättespännande om den nu byggs, vilket jag inte är säker på. Men det är inte bara investeringspengarna, det är enorma planeringsresurser. Om vi hade satsat det på spårvägs- och bussystemet…

– Men även hamnen. Man höll på med visioner och strategidokument i många år, och hade in utländska experter. Så kommer man fram till principiella saker – ”göteborgarna vill ha närhet till vattnet”, ungefär. Efter tio år av visioner och workshops kom man på att det är dyrt att bygga på lera med kajer och översvämningsrisker. Det är ytterst den politiska styrningen det handlar om det också.

– Det allra mest allvarliga i Göteborg är att folk flaggar, även ledande tjänstemän, för att ”detta är nog inte möjligt, det blir alldeles för höga kostnader”. Man flaggar lite försiktigt, men jasägarmentaliteten tar överhanden. Det är inte välkommet att peka på problem. Den samlade styrningen vet inte hur man ska hantera det. Tyvärr är det så det fungerar.

Vi talar om nedskräpningen i stadens grönområden och naturreservat. Dumpning av byggavfall, oljekatastrofen i Stora ån, förstörelsen av Välens naturreservat. Tyvärr är exemplen många. Henrik Munck är rätt överens med Trädplan om det mesta.

 

TP:  Några avslutande ord?

HM:  Miljöfrågorna i Göteborg är ett ytterligare exempel på att det är ledning och styrning av staden som måste fungera bättre än idag. Vi måste ta fram en budget och styrning som fungerar i hela staden och se till att de som har det övergripande ansvaret faktiskt sitter med och jobbar med frågorna. Det är väldigt enkla saker egentligen.