Hampus Hagman är ledamot i byggnadsnämnden och ersättare i kommunfullmäktige. Han står också som kandidat till riksdagen.

 

 

TP: Var kommer ditt miljöengagemang ifrån?

HH:   Jag kom inte in i politiken på miljöfrågor. Jag kommer från en familj där politik är det man diskuterar vid julbordet, påskbordet, matbordet, hela tiden. Ingen av mina föräldrar är partipolitiskt engagerade men de är samhällspolitiskt engagerade och har familjebakgrund  från vänster och höger. För egen del var det när jag innan tonåren insåg att det fanns länder där man inte får tycka och tänka det man vill, inte säga det man tycker och känner. Det är grunden, där kom mitt engagemang från början. Man ska inte värdera på det här viset, men det som provocerar mig mest av allt är inskränkningar av yttrandefrihet.

– Jag har varit internationellt engagerad i Kambodja och Ukraina och föreläst för ungdomar.Jag är statsvetare, det är ganska naturligt – ser man på mina skolbetyg är mina starkaste ämnen språk samhällskunskap, historia, statsvetenskap.

– Miljöengagemang – det kommer rätt naturligt med den verklighet vi lever i idag. Jag har ingen anekdot om något som väckte mitt miljöengagemang – det räcker att läsa tidningen. Ta bara en sådan här sommar. Det är tydligt för alla att miljöfrågorna är avgörande för hela planetens framtid. De sista månaderna har det varit extremt torrt men det hade lika gärna kunnat vara extremväder åt andra hållet. Vi har ju anledning att tro att vi får extrema vattennivåer framöver, och extrema regn och skyfall som behöver hanteras på olika sätt.

 

TP:  Vad betyder en grön stad för dig och ditt parti?

HH:   Att det i staden ska finnas tillgång till parker och grönområden, som Slottsskogen, Ramberget, Hisingsparken som är den park jag har närmast mig,  I en stad är det ju alltid avvägningar av intressen – det är tätt. Infrastruktur, hus, kommunal service, äldreboenden, förskolor, som trängs om plats. Det är viktigt att inte glömma perspektivet att vi behöver tillgång till grönområden och parker. Även gröna tak, grönska på väggarna, träd längs gatorna lägger jag i begreppet. Man ska även kunna ta sig till områden som Vättlefjäll.

TP:   Vad är partiets linje? Vi har inte sett Kd driva gröna frågor i Göteborg.

HH:   Nej, det har inte varit vårt fokus som litet parti, vi sitter inte i Park- och naturnämnden, inte i Miljö- och klimatnämnden. Vi sitter i Kretslopp- och vattennämnden. Med det relativt lilla väljarstöd vi har, så har vi valt att fokusera på de delar av staden som har välfärdsansvar – förskolenämnden, grundskolenämnden, stadsdelsnämnderna där äldreomsorgen finns. Det har varit vårt fokus, däremot inte sagt att det andra inte är viktigt.

TP:   Om ni hamnat i omröstningar i kommunfullmäktige där de här frågorna kommit upp, hur har ni ställt er?

HH:   Vad gäller policydokument och liknande har vi ju varit med på dem. När det kommer till översiktsplaner har vi också en röst i fullmäktige.

 

TP:   På politisk nivå finns det ett samband mellan välfärdsfrågor och miljö. En grön stad betyder bättre hälsa, mindre kriminalitet, bättre biologisk mångfald. Naturen mår bättre och då mår även vi bättre. Kan ni se ett samband?

HH:   Ja självklart finns det ett samband!

TP:   Har ni diskuterat i partiet att inkludera mer miljökunskap i er arbete?

HH:   Jag tycker att miljökunskap är inkluderat i  arbetet även om vi har fokuserat på andra nämnder.

– Jag sitter ju i Byggnadsnämnden. Det gäller att ha med det perspektivet när vi bygger. Backaplan kommer väl som nästa stora utbyggnadsområde, och Frihamnen. Där gäller det att det ska finnas tillgång till kvalitativ grönska. Vi får inte glömma det perspektivet. Jubileumsparken är inte mycket till park i nuläget men kommer förhoppningsvis att bli det. Vad gäller Backaplan är det Kvillebäcken och naturen kring den som kommer att vara viktigt att behålla och utveckla. Jag bor i Kvillebäcken och åker längs Gustaf Dalénsgatan varje dag. Där pågår fortfarande byggarbete, och de träd som står där är fortfarande små, men jag hoppas det blir en fin allé om ett antal  år. Det perspektivet i stadsplanering – det tycker jag är viktigt! Att inte glömma att det behövs utrymme för grönska, för människors skull.

– En annan sak jag tycker är viktig är det man lite klyschigt kallar att tillgängliggöra parker. En annan park i närheten av mig är Ramberget och Keillers park. Ramberget är en plats jag och många andra knappt vågar besöka, för att där förekommer kriminalitet. Om folk inte vågar röra sig i parker så har vi ett jätteproblem. Då är inte grönskan tillgänglig.

 

TP:   Vad vi i Trädplan har märkt är att tjänstemän och politiker ibland fattar beslut om att fälla träden för att få bort dem som sitter och hänger i parkerna av olika anledningar. I Gathenhielmska i Majorna, där vi lyckades stoppa avverkningsplanerna,  använde man det som ett av argumenten för att försöka fälla 60 träd.

HH:  Då har man ju helt fel perspektiv! Då har man ju börjat i helt fel ände. Det är väl inte riktigt det vi ska prata om här – då är det snarare polisen, städning, klottersanering, offentliga toaletter… Om vi vill att parker ska vara tillgängliga för göteborgarna så måste man koppla ihop grönskan med det sociala perspektivet. Man kan planera så att människor rör sig i till exempel Burgårdsparken eller andra stråk där människor känner otrygghet.

TP:   Men det finns också mycket forskning som visar att grönska minskar kriminalitet. Det kan visserligen tillhandahålla vissa platser för det, men det minskar kriminalitet, människor blir mindre aggressiva och mår bättre. Det finns mycket forskning! Har man parker och grönområden inne i städer, och nära, så blir det mycket mindre kriminalitet. Om ni i KD nu  sitter i Byggnadsnämnden, så är det viktig kunskap att ta till sig! Man har tagit bort så mycket buskar och träd i Göteborg helt i onödan.

HH:  Men man ska ha respekt för människors upplevda otrygghet.

TP:   Absolut. Men ofta kan man åtgärda genom belysning och beskärning.  Den enkla lösningen som också drivits av “Trygg och vacker stad” är att ta bort så mycket buskar som möjligt, ta bort gamla vackra syrenbuskar och häckar, som dämpar buller. Titta på forskningen i stället. Ju vackrare och grönare en stad är, desto bättre mår människor och desto fredligare blir de faktiskt.

HH:   För att vara självkritisk – perspektivet att grönska i sig minskar kriminalitet, det är inget perspektiv som jag haft med mig i arbetet. Det ska jag villigt erkänna. Det är jätteintressant och jätteviktigt.

TP:   Ni kan inte sitta på all kunskap. Det är därför vi finns.

HH:   (Skratt) Precis, det var det jag tänkte!

TP:   Nu vet vi att Park och natur släpps in tidigare processen vid byggplanering, förut var de bara remissinstans när detaljplanen redan tagits fram. Vi vill se att man även tar in intresseorganisationer, och människor som berörs, tidigare i processen. Inte när alla beslut är fattade.

HH:   Rent generellt, det gäller inte bara Park och natur, de olika delarna av staden har varit isolerade öar. Varje förvaltning för sig, stuprör. Det framkommer i alla sammanhang man pratar med folk.  Stadsbyggnadskontoret har varit för sig, de har skickat ut saker på remiss, fram och tillbaka, upp och ner, inåt och utåt. Sen tar man beslut, och sen gör man om samma procedur.

– Det går åt rätt håll, tveklöst. Men Park och natur ligger nog inte lika långt framme i att integreras i planeringsarbetet som Trafikkontoret eller Fastighetskontoret eller Stadsbyggnadskontoret gör.

Hampus Hagman menar att Trafikkontoret, Fastighetskontoret och Stadsbyggnadskontoret har ett ganska gott samarbete medan Park och natur ligger lite längre ifrån de andra.

 

HH:  Jag tror att det är en kulturfråga, i grund och botten på den politiska nivån. Politikerna i Park och natur har styrt åt sitt håll, politikerna i Stadsbyggnad har styrt åt sitt håll – och det sipprar ju ner i organisationen. Tjänstemännen svarar var och en mot sin chef, som svarar mot sin chef, som svarar mot politiker. Och så har det sett ut likadant på nästa ställe. Samarbetet däremellan har varit det formella, som remissinstans.  Där har väldigt mycket av planeringen i Göteborg, historiskt sett, kört fast. Men jag tror att det är på väg att vända åt rätt håll.

TP:   Vi har sett att Park och natur tidigare ibland räknades som nämnden med lägst status. Vissa hamnade där för att det inte fanns någon annan post. Men ju mer kunskap man får om hur viktig grönska är och hur viktigt det är att ta hand om vår stadsnatur och omgivande natur, desto viktigare kommer ju Park och natur att bli. Förhoppningsvis är det de som brinner för miljö som söker sig dit.

Trädplan understryker hur viktigt det är viktigt att alla politiker ser att de gröna frågorna är en av huvudfrågorna, att det handlar om vår framtid.

TP:  Det är minst lika viktigt att sitta i Park- och naturnämnden som i någon annan. Som du själv sa – det räcker att titta på denna sommar. Har du haft med dig dessa perspektiv något i ditt arbete?

HH:   Delvis. Men som sagt, det är väldigt många olika intressen som måste vägas mot varandra i en stad. Jag har de sista tre åren tänkt mycket på förskoleperspektivet – där vi inte planerat alls som vi borde ha gjort. Tyvärr fokuserar man på ett problem i taget. ”Oj, nu är det kris med förskolan – då måste vi ta tag i det!” Och så hittar man en ny kris sen.

TP:  På så sätt skapar man ibland också kriser, vilket vi har sett. Till exempel glömde man förskolor i Eriksberg   – då planerar man att ta en av de få skyddade blandlövskogarna som finns i området, ta bort träden och bygga förskola där. Fast det finns hårdgjord yta i närheten och trots att barnen använder grönområdet  för att leka. Det är oerhört kortsiktigt. Man får aldrig tillbaka de gamla träden från 1700-talet och 1800-talet med gammal stenmur, en kulturskyddad miljö som ingår i bevarandeplanen.

HH:   Jag bor i Kvillebäcken och ser det i verkligheten.

Vi pratar en stund om hur tätt det är mellan husen i det området, om hur solljus in i lägenheter inte längre är ett krav, om hur liten chans de nyplanterade träden har att växa sig stora.

Hampus Hagman berättar apropå dagsljus om ett ärende de haft uppe i byggnadsnämnden, ett hus som planerades i Önnered.

HH:   De planerades högt och väldigt tätt inpå befintlig bebyggelse, vilket jag bland annat var skeptisk till, och vi försökte få till en återremiss. Det var framför allt jag och Vänsterpartiets representant som hade en diskussion med helt olika åsikter. Han  hävdade att detta med solljus som fanns i gamla rekommendationer från Boverket, det var inte evidensbaserat.

TP:   Det ÄR evidensbaserat. Vi vet att dessa åsikter finns på kontoret och hos t.ex. intresseorganisationer som Yimby, men det finns mycket forskning som visar på betydelsen av solljus. Och av grönska. Om man har träd utanför fönstret i stadsmiljö, förbrukas det upp till trettio procent mindre psykofarmaka i det huset. Folk med hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes mår bättre – och då kostar det mindre i  vården. Det finns stora samhällsekonomiska fördelar med att tänka på solljus, tänka på grönska.

HH:    Ja, det är forskning, forskning, forskning som gäller, för de här sambanden är förmodligen komplexa och svåra att se. Det krävs mycket forskning för att se dem, troligen över lång tid. Att följa forskningen och ständigt vara öppen för nya rön – det är jätteviktigt för politiker. I alla sammanhang.

TP:   När det gäller grönska i staden är Göteborg faktiskt med i ett internationellt projekt där staden finansierar en del, med Chalmers och Botaniska och forskningsinstitutioner i andra länder.

Trädplan beskriver projektet kort. Där påvisar man konkret hur viktig grönska i staden är, med olika indikatorer – hälsa, ekonomi, arkitektoniskt, kriminalitet, ekologi, vattenavrinning.  Vilket för oss vidare till vikten av gräsmattor.

 

TP: Det är en annan fråga som kommer upp  ofta för oss – gräsmattor. Stadsarkitekten tycker i princip att om inte tillräckligt många använder en gräsmatta så behöver man den inte. Men gräsmattor är ju till för bland annat dagvattenuppsamling och för att sänka temperaturen.

– Vi vill att staden tar sitt ansvar för detta. Och det vi säger baserar vi på forskning.

Trädplan sammanfattar forskning om trädens betydelse: För att ersätta ett stort fullvuxet träd som växer fritt, som i Kungsparken, måste man plantera upp till tusen nya träd för att få samma miljöeffekt. Det handlar om mängden partiklar som sugs upp, koldioxid-omvandling och vatten som det binder. Om man pratar kompensationsåtgärder – att plantera två nya träd räcker inte, påpekar Trädplan. Träd som sätts nu blir aldrig lika stora i vår stressade miljö. Så det är värt den extra kostnaden att bevara träden, bygga runt dem där det går.

Hampus Hagman säger inte emot, han är intresserad av forskningen.

TP:   Tror du att ni politiker kan styra exploatörerna bättre? Hårdare styrdokument?

HH:   Tydligare i alla fall. Ett problem vi har i Göteborg är att vi har en lång, lång rad med styrdokument och policydokument, som står mot varandra, har motstridiga inriktningar, olika perspektiv. När det väl gäller, vet man inte riktigt vad det är som gäller. Vare sig som politiker eller som exploatör, eller som tjänsteman heller kan jag tänka mig.

– Alla har liksom suttit på sin kammare och tagit fram sitt dokument utan att veta hur det förhåller sig till andra. Så jag tror det är där man ska fokusera, att tydliggöra policydokument. Hellre färre men tydligare policydokument, för då vet exploatörerna vad de har att förhålla sig till. Det är det jag alltid får höra på företagsbesök – får man raka och tydliga besked vet man vad man ska förhålla sig till. Men får man elva olika besked av åtta olika tjänstemän och en del svar är ”kanske”, ”vi får se”…

 

Trädplan återkommer till önskemålet om just en trädplan, antagen i kommunfullmäktige, i stället för en policy framtagen av tjänstemän. En plan kan ge ett tydligt styrdokument och tydliga regler.

TP:   Det finns en bra grönstrategi, en översiktsplan (med vissa brister) och en trädpolicy som vi tycker är medioker,  det finns bra miljökvalitetsnormer, både nationella och lokala – men alla olika riktlinjer följs inte. Kanske för att det är för rörigt, kanske saknas det uppföljning – vi vet inte.

HH:   Kanske för att Göteborgs stad som organisation är väldigt decentraliserad. Vi har sagt länge att  Byggnadsnämndens startplaner borde tas i fullmäktige för att samtliga ska veta vad som gäller, vad fullmäktige prioriterar. Då vet Trafikkontoret, Park- och naturnämnden och Stadsbyggnad vad de har att förhålla sig till, det som fullmäktige har beslutat. Men så går det inte till. Det är Byggnadsnämnden som tar startplan.

Han tar ett exempel: Om någon vill bygga och lämnar in förfrågan om planbesked och beslutet tas i år, 2018, så kanske det kommer in i startplanen för 2022.  Men när det året kommer har nämnden dessutom givit många andra startbesked och dessutom kan prioriteringarna ha ändrats.

HH:   Så när startplanen väl ska tas 2022 så behöver det inte alls vara samma saker som vi sagt historiskt som gäller. Vi har en startplan för 2018 när man nu säger att förskolan ska prioriteras upp. Men vi har ett antal planer vi har sagt bakåt i tiden ska in i startplan för 2018, och de faller nu bort. Det blir ett problem när andra nämnder och tjänstemän inte vet vad de ska förhålla sig till längre, då faller styrningen. Den här decentraliserade organisationen drabbar alla områden. Där tror jag grundproblemet är – det är väldigt många händer som inte vet vad de andra gör.

– Flexibilitet ska finnas, absolut, men det är lite för mycket sådant.

 

TP:   Kan du se något specifikt misstag som man kan dra lärdom av?

HH:   Det blev väldigt tydligt när Byggnadsnämnden tog just startplan 2018, att nu lyfte vi in att vi behövde göra ett antal planer för förskolan – där vi inte fick reda på, utan att fråga, vad är det som då väljs bort? Det är ett fel man skulle kunna åtgärda.

 

Vi frågar som brukligt om Västlänken.

TP:   Hur ser ni på vad som händer nu? Om Demokraterna blir det största partiet, är ni beredda att omförhandla?

HH:   Vi anser att detta är en fråga som är färdig. Min uppfattning är att det finns inget Göteborgs stad kan göra för att ändra det, om Göteborgs stad skulle vilja det. Det är ett statligt projekt, regeringen har gett sin tillåtlighet och det har prövats i ett antal instanser. Jag är fullständigt övertygad om att det kommer att genomföras, och jag tycker också att det är rätt att det genomförs.

– Det viktiga framöver, som jag ser det, är att genomföra det så bra som möjligt. För det finns utan tvekan problem i genomförandet. Det ställer till det för näringsidkare, det är svårt att röra sig i stan med bil – det behöver göras så smidigt som möjligt. Kommunen och Trafikverket behöver framgent vara väldigt tydliga med vad som görs, när det görs, så att det går att planera i stan. Så att alla vet – då kommer det att vara störningar, då kommer det att se ut såhär. Tydliga besked. De beskeden måste också hålla. Det kan inte vara som med SJ – hur sent blir tåget, när börjar det rulla igen?

– Det kommer att bli störningar och man måste ha stor respekt för den oro som finns bland folk och bland näringsidkare. Vi såg vid arbetena på Husargatan, där sköttes inte allt jättebra gentemot näringsidkare.

TP:  Eller gentemot de boende. De som fått skador på sina hus har fortfarande inte fått någon ersättning. Det finns bostadsrättsföreningar som går på knäna pga av detta. Samma när det gäller Götatunneln. Det är fortfarande fastighetsägare som driver processer, som fått stora sättningar i sina hus. Sådana sättningar visar ju ofta tio år efteråt. En fastighetsägare fick sälja av halva sitt bestånd för att ha råd att reparera den andra halvan. Sånt kommer vi att få se i enorm mängd efter Västlänken. Så fort man gör något i lera blir det skador.

– Genom att inte lyssna i tid så skapas på något vis ett politikerförakt. Hur kan demokratin värnas i den här röran? Folk bryr sig ju om sin närmiljö.

HH:   Det är helt uppenbart att politiken har varit väldigt dålig på att förklara. Varför gör vi det här? Vad är nyttan med det? Det var före min tid, men jag tror att när paketet väl var klart, då var göteborgspolitikerna och även regionpolitiker så nöjda och glada med att ha fått till en stor satsning på Göteborg. Kanske var man lite för nöjd så att man inte förklarade varför den behövs. Sådant kan skapa politikerförakt. Det finns fler exempel, ta folkomröstningen om trängselskatt, där det lovades respektera resultatet men ändå körde på, och detta i kombination med andra saker, biltvätten vid Götaplatsen till exempel…

 

TP:   Har du några slutord, en vision?

HH:   Visionen för stadsbyggnaden är en blandad stad med plats för alla. Det inkluderar givetvis också parker, träd, tillgång till natur. Att det är lätt och smidigt att ta sig till platser som Slottsskogen, Hisingsparken, Vättlefjäll med flera. Att det finns träd, grönska, park i nära anslutning till alla bostadsområden och att man upplever att man är trygg när man rör sig där. Då måste det hållas rent, städas. Allt detta behövs för att skapa en trygg attraktiv miljö.

– Parker, säger man klyschigt, är stadens lungor. Men det är ingen klyscha – det är de! Och det finns också ekonomiska värden i detta. Det är så klart mer attraktivt att bo vid en gata med träd.