Åsa Hartzell sitter i kommunfullmäktige. Hon är vice ordförande i Park och Natur och har suttit där i tolv år, varav två perioder i presidiet som vice ordförande. Kandiderar till riksdagen på plats 5 för Moderaterna. Egenföretagare, utbildad inom ekonomi – är mycket för effektiviseringar och att inte slösa pengar.

 

ÅH:  Jag bor i Johanneberg och har en vardagslyx – det är att jag promenerar till kontoret varje dag. Jag har sambo och barn, en vuxen dotter. Det är väl därför jag kan ägna mig åt politik –  men å andra sidan följde hon med förr och satt under bordet på kontoret och ritade medan jag satt ute och hade möten…

TP: Var kommer ditt miljöengagemang från?

ÅH:   Mitt engagemang för miljön – ja, mormor, Margit Ekelund, var väldigt engagerad främst i miljöpolitik. Hon kramade träd när man skulle bygga E6. Hon var ett ständigt återkommande inslag i Bohusläningen. Det var hon och Sara Lidman som var på första sidan på tidningarna när de kramade träd, flera gånger.

Miljötänkandet satte spår, berättar Åsa Hartzell. Hon och hennes syster brukade tillbringa 2, 3 veckor hos mormor om somrarna.

ÅH:   När vi klagade på att vi  inte hade något att göra fick vi varsin plastpåse och hon sa ”Nu fyller ni den med pantflaskor” och så fick vi betalt. När vi var klara med det i hela området fick vi en ny plastpåse ”Nu fyller ni den med skräp!” och så fick vi  väl 25 eller 50 öre per påse.

–  Det var väl en bra uppfostran! Slänga skräp i naturen, det gör man inte! Miljöengagemang, det har jag med mig.

TP:   Vad betyder Grön stad för dig och ditt parti?

ÅH:   Det är en stad som man trivs i, i grunden.  Om man besöker en stad är det ofta de gröna platserna som är de mysiga platserna, och vi vill ju att Göteborg ska vara en trevlig stad att bo i. Det är det ena benet. Det andra benet är att grönska bidrar både till att dämpa buller och ta bort små partiklar i luften, så det är väldigt bra för miljöaspekterna också.

– Vi har i alliansens nya inriktningsdokument för Park och Natur en skrivning – speciellt utsatta platser i stan, som är utsatta för dålig luft och buller, där ska vi se på gröna lösningar. Alltifrån gröna tak till gröna väggar eller vanliga planteringar. De områdena i staden är viktigast för oss att börja med. Miljöförvaltningen har mätningar som vi tittar på.

TP:  Men till exempel Allén/ Sprängkullsgatan, som ständigt ligger över EU-direktivet för partiklar,  där tar ska man ju ta bort 200 träd?

ÅH:   Det hade vi inte gjort om det inte varit för Västlänken.

TP:   Men det känns som att det inte tagits i beaktande när man gjorde planerna, den negativa miljöeffekten kommer sedan som en bieffekt.

ÅH:   Nej det vill jag inte säga. Vi fick in detta  tidigt från Göteborgs sida. Vi har fått Trafikverket att flytta många av träden och bevara dem. Det har aldrig skett tidigare i någon annan stad i Sverige, där har man bara huggit ner.

TP:   Det är bara fem stora träd som ska flyttas. Resten försvinner. Sen flyttas de yngre lindarna i Allén. Vi ser redan att flera av de som har kapade rötter inte mår särskilt bra. Och flera av dem som redan flyttats håller på att dö. Tex på Sankt Sigfrids plan.

ÅH:  Träden på Sankt Sigfrids plan har man provflyttat och sett hur man ska göra det, om det blivit rätt eller fel.

Trädplan räknar upp mängder med svenska och internationella exempel på träd som inte klarat en flytt.

ÅH:   Det är själva stadsplaneringen som ställer till det.

TP:  Hur ska man då lösa problem med buller, utsläpp, vattenavrinning och annat just i det området när så många träd försvinner?

ÅH:   Det kommer att sättas nya träd också.

 

TP:   Vi har tidigare kartlagt många nyplanteringar. Mellan 30 och 60 procent nyplanterade träd dör inom ett par år.

ÅH:  Då får man se vad man har gjort fel och börja om från början.

TP:   Hur länge ska man plantera om? Vegagatan har planterats om fyra gånger…

ÅH:  Så länge man ser att det finns en ny lösning och hopp ska man absolut göra det. Ser man att det inte finns några möjligheter så – men jag tror på utvecklingen, att det går att hitta lösningar.

TP:  Men man köper plantor från eller för fel klimatzoner, man har inte den skötsel som behövs…  Du som sitter i Park och Natur, hur diskuterar ni de här frågorna så ni kan lära av vad som blivit fel?

ÅH:   Själva skötselansvaret ligger ju på förvaltningen. Det är inget vi politiker lägger oss i mer än om vi får rapporter om att något gått åt pipan. Kommer det till vår kännedom är det klart att vi agerar. Men förvaltningen har ju till uppgift att anställa personer som kan detta. Det är upp till förvaltningsdirektören att ha rätt personer i sin stab.

Trädplan nämner några alternativ; att man kan släppa in fler entreprenörer med certifierad kunskap, eller att förvaltningen anställer kunniga välutbildade arborister. Samt att se till att  uppföljningen blir bättre.

ÅH:   Absolut! Men vi sitter inte och anställer vilka som ska jobba i förvaltningen, vi ger direktiv att vi ska ha folk med kompetens.

TP:  Förs det diskussioner i nämnden om brist på kompetens? Det handlar ju också om en kostnad att avverka friska träd och att hela tiden köpa nya plantor som också dör.

ÅH:  Det gäller ju på ett ganska generellt plan att det finns kompetensbrist inom mycket, att det saknas personer generellt i Göteborgs stad. Det är svårt att rekrytera  till vissa tjänster. Orsakerna kan vara flera – bristyrken, dålig lönebildning, eller att det anses tråkigt att jobba för en stad.

– Man får kanske bättre löner och bättre förutsättningar i det privata näringslivet. Då är det upp till oss politiker att försöka skapa den bästa arbetsmiljön så de söker sig till oss. Under tiden tar man hjälp utifrån om vi inte har kompetensen. Vi har arborister med den långa utbildningen som hjälper oss.

– Vi vet hur det var på Vasagatan med träden där!

TP:   Där fanns ett folkligt engagemang som politikerna lyssnade på, träden räddades.

ÅH:   Ja! Det är min stolthet litegrann att jag satt och sa ”Nej nu får vi pausa och utreda det här!”.

TP:   Är beslutet borta eller bara pausat? Vi i Trädplan har inte fått besked.

ÅH:   Inte jag heller. Men så länge jag sitter där ska jag strida mot det. Bakgrunden är att man sade att man hade för många träd av denna sort. Då ville man ha en annan slags träd som inte riskerade att få trädsjukdomar. Jag sa ”ta tag i träden om de blir sjuka, inte i förväg”.  Och man ville ha en enhetlig allé, träden skulle vara lika stora – och det vet ni lika väl som jag att det kan aldrig bli en enhetlig allé för det är så mycket som kan hända , ett fordon kör in i ett träd och man måste sätta ett nytt… Den visionen finns ju inte heller.

– Det känns som att man tagit sitt förnuft tillfånga. Men jag har inte sett svart på vitt att planerna är nedlagda. Nu tar man  bara de träd som är farliga. Där får man vara lite mer restriktiv i en stadsmiljö jämfört med vad man kan vara ute i skogen.

TP:   Park och natur har inte velat definiera vad som anses vara ett farligt träd, som man gör till exempel i England. Man har inte antagit en riskkvantifieringsmetod. Därför döms träd ut alldeles för tidigt eftersom man inte tydligt definierat vad som är farligt och hur mycket risker som är acceptabelt. Varför inte ta redan vedertagna mätmetoder och sätta en risknivå?

Trädplan påpekar att även föreningen vill att farliga träd ska ses efter eller rentav tas ner. Med riskkvantifiering kanske man även kan beskära eller ta träd som vi reagerat på. Vi har slagit larm om träd  som är döda eller har farliga grenar som hänger ner. Om vi ringer kan det ta år innan det händer nåt.

ÅH:   Där står förvaltningens ord mot andras ord. Om förvaltningen säger att de tagit in experter som bedömt att ett träd är farligt är det förvaltningen vi lyssnar på, inte på andra. Vi kan inte lyssna på den firman där och där, den experten där och där.

Trädplan förtydligar: Men vi talar inte om det, utan om att man måste sätta en nivå för vad som är en risk. Utifrån den kan man bedöma vad som är farligt. Nu är det upp till just den trädfirman som man anlitar den gången att bestämma. Det är inte en kvantifierbar och konsekvent metod. Riskkvantifiering, som man har inom många områden, till exempel trafik eller sjukvård. Då spelar det mindre roll vilken firma man anlitar, de måste helt enkelt följa rätt direktiv som antagits av er.

TP: Om staden hade en vedertagen modell och direktiv och säger ”det här är den acceptabla nivån, och det är de här mätmetoderna ni ska förhålla er till” så blir det konsekvent.

ÅH:  Jag säger inte emot dig. Där behöver staden i så fall titta på hur man gör i andra städer, och lära sig. Men mycket av hanteringen av enskilda träd ligger ju på förvaltningen, det ser aldrig vi politiker.

TP:   Kan du se några exempel på om ni begått misstag eller där ni i oppositionen inte protesterat tillräckligt?

ÅH:  Visst har det funnits enskilda beslut. Jag kan ta Näckrosdammen som exempel. Där tyckte jag personligen inte att det skulle byggas, men det tyckte mitt parti. Jag försökte övertala partiet, men så blev det inte och då fick jag kvittas ut under den fullmäktigebehandlingen.

 

TP:   Hur mycket tar ni vara på människors gröna engagemang?

ÅH:   Ett är att lyssna, vara ute och träffa folk. Nummer två är att få människor med grönt engagemang att engagera sig mer i politiken. Jag har som filosofi att jag svarar på alla frågor som är ställda till mig, och träffar folk när de vill träffa mig.

TP:   Vi känner till exempel där nästan inga politiker reagerat när folk hört av sig. Härlanda, Flatås till exempel.

ÅH:   Jag brukar alltid svara. Hinner jag inte så säger jag att jag tyvärr är engagerad med annat. Så kan det vara i vissa fall. Ett exempel var det med äppelträdet och cykelbanan. Det mötet sammanföll med ett kommunfullmäktigemöte.

TP:   Boende i området kanske inte vet exakt vart de ska vända sig. De vänder sig ofta till Trädplan för att få råd. Vi rekommenderar dem att kontakta förvaltningar och politiker i tex nämnder. Men ibland får de inga svar från politiker alls.

ÅH:  Men stannar det där, så häng ut politikerna som inte svarar! Någon respons ska man ge, det är respekt!

 

TP:  En aktuell fråga är förtätningen och ingrepp i gröna områden. Var står ni?

ÅH:   Vi pratar väldigt mycket om att man behöver bygga bort bostadsbristen i Göteborg. Jag tycker själv att ibland blir det för tätt. De flesta vill ju bo i innerstaden. Det finns möjlighet på vissa ställen att förtäta, men på andra ställen är det inte så lyckat. Näckrosdammen som exempel.  

– I Göteborg har vi väldiga ytor som det är möjligt att bygga på. Frihamnen till exempel vilket jag tycker är ett jättebra område. Det är inte grönt, det ska tillföras grönska, och det är inte många som bor nära så det blir inte mycket klagomål från boende.  För det klagas ju alltid. ”Det är okej att det byggs i Göteborg, bara det inte byggs runt mig”. Ta tag i områden som Gullbergsvass, gamla gasklockan…

TP:   Redan hårdgjorda ytor tänker du på?

ÅH:   Absolut, vi ska börja med dem.

TP:  Nu tar man ju grönytorna. Titta på Frölunda där det fälls tusentals träd för bland annat lyxbostäder.

ÅH:  Det har inte jag problem med, att det byggs lyxbostäder på dyra tomter. Jag tänker snarare att staden ska få ut så mycket som möjligt för den tomtmark man säljer, på attraktiva platser. Sen tycker jag också att stadens bostadsbolag kan engagera sig och bygga lite billiga bostäder. Då får man göra det där det inte är så dyr tomtmark. För stadens bästa ska man få ut mesta möjliga effekt och mesta möjliga pengar.

TP:  Är det okej att man tar delar av naturområden, som Ruddalens rekreationsområde, eller tt helt skogsområdet vid Opaltorget?

ÅH:  Ja, om man bedömer att det finns andra grönplatser som kan ta över det gröna man behöver ha runt sig. Man skickar ut remisser till de olika stadsbyggande nämnderna.  Då får man göra en bedömning – är det en yta som kan ersättas eller inte. Då skriver man till Stadsbyggnadskontoret som ibland kör över Park och Natur och ibland lyssnar.

– Staden kommer från centrum att växa och bli tätare och tätare. I den täta staden kommer det att bli grönområden.

TP:   All forskning säger att vi behöver grönskan. Men det är billigare och  lättare att bygga i ett grönområde än att sätta igång på hårdgjorda ytor som i Frihamnen.

ÅH:  Om Frihamnen – jag tycker att man har skött det väldigt illa. Sen har du områden nere vid Masthugget. Där borde det inte vara några större problem. Det är därför jag säger att man ska ta bra betalt för de tomter man kan. Jag tycker inte att man ideologiskt ska bygga billiga bostäder där – men så går hela projektet med så mycket minus att man får ställa in och ta ett omtag. De som kan betala för attraktiva områden, de ska betala, tycker jag.

TP:  Hur långt ska man ha till gräs under fötterna?

ÅH:  Vi har sagt 200 meter i Park och natur. Då räknar vi med en minipark, en bostadsnära park där man kan sparka av sig skorna.

TP:  Det är trendigt med så kallade fickparker.  Det är inget fel på att anlägga nya fickparker eller miniparker – men det är helt fel att ta gamla grönområden och fragmentera upp. Då förstör man den biologiska mångfalden och balansen i ekosystemen. Hur ser M på det?

Åsa Hartzell citerar ur partiets dokument om blåa och gröna stråk över kommungränserna, och talar om vikten av att ha en dialog med övriga kommuner kring grönområden. Här påpekar Trädplan att det sker saker nu i sådana grönområden som sträcker sig över kommungränserna:

TP:  Det är det som sker just nu i Delsjön –  området naggas i kanten från alla håll; från Härryda, Partille och Göteborg. Hur förhindrar man att det blir ännu mera?

ÅH:  Slottsskogen också. Jag har stridit för att det inte ska byggas kolonilotter i Slottsskogen. Just Slottsskogen är viktig – jag  har inget emot Way out West och sådana tillställningar så länge man inte stör djuren. Men det det är viktigt att skydda de områdena.

TP: Ja, börjar man med kolonilotter så är det lättare att fortsätta exploatera mer sen.

ÅH:  Jag vet att centerpartiet hade en motion som gick igenom i fullmäktige om att göra Slottsskogen till kommunalt naturskyddsområde.  Den förhalas och förhalas… Men nu har de lagt ner detta med kolonilotter i Slottsskogen.

 

TP: Det görs inte tillräckligt för att skydda våra bevarandevärda grönområden. Kommunen följer inte ens miljöbalken och Natura 2000-direktiven.

Trädplan utvecklar:  I tjugo år har man sagt att fler Natura 2000-områden ska bli naturreservat, men det händer inget. Under tiden hinner man ändra reglerna så att man nu kan bygga i Härlanda i naturskyddsområde och buffertzon till naturreservat – och sen är det för sent.

Vi talar om andra områden som Lärjeåns dalgång, ålgräsängarna vid Torslandaviken. Vi talar om regler – Natura 2000, miljöbalken, EU-direktiv…

TP: Planer och regler finns redan, ändå kan inte kommunen komma till skott. Vad beror det på?

ÅH:  Ingen aning. Vi skriver i vårt måldokument om dessa områden, om de blå och gröna kilarna, och hoppas att folk läser dem. Ibland ser vi att något av våra förslag dyker upp.

Om Park- och naturnämnden skulle vara med proaktiv och ta mer ansvar så skulle det hända mer med miljöbrott som dumpning av byggavfall i naturområden, påpekar Trädplan, men Åsa Hartzell säger att det redan sker. Här är man tacksam för allmänhet som reagerar och anmäler och tipsar, säger hon.

ÅH:   Det finns direktiv för en entreprenör som utför arbete för Göteborgs stad. Man ska inte gräva  för nära rötter och så vidare. Men det sker konstant, och där vill vi skärpa straffen. Det är alldeles för billigt. Det har vi i många år skrivit i vårt inriktningsdokument utan att få gehör.

– Det finns många gamla politiker i de olika partierna som varit med från början, som jobbat upp en motsättningsstämning. Jag tycker det finns mycket vi kan göra tillsammans. Målet är vi ofta överens om men vägen dit är vi inte alltid överens om.

– Anngående att det tar tid – man får ha respekt för att både kommunala och statliga kvarnar mal långsamt. Alla ska få säga sitt, vi lever inte i en diktatur. Ibland på plus och ibland minus.

 

TP:   Vi har många gånger sett entreprenörer slita av trädrötter och frågar dem om de inte läst “blå boken”, stadens handbok – det är inte alltid de vet vad det är. Kommunen har ett ansvar att dels anlita certifierade entreprenörer och dels se till att kunskapen förmedlas om de riktlinjer som finns.

ÅH:   Men det finns starka direktiv från oss i politiken, vad man ska göra och hur – det förmedlas. Men kanske det inte når underentreprenörer. Det kan vara att den ytterst ansvarige inte orkar läsa ett dokument till, eller man väljer att strunta i det för att det är ekonomiskt bra för dem.

Trädplan för fram att det blivit svårare att nå Park och Natur när något händer.

TP:  Ett exempel om folk ringer kommunen om att man tar ner träd med fågelungar, och inte hittar eller får tag i rätt person – då kan det bli för sent.

ÅH:   Det är svårt att veta som invånare i Göteborg vem man ska vända sig till.  Är det Park och Natur, är det Trafikkontoret? Jag får mycket till mig i Park och Natur om att det är skräpigt på gatorna. Ofta, speciellt i centrala stan, är det Park och Natur som gör själva städningen – men det är Trafikkontoret som beställer hur ofta det ska städas. Får inte Park och Natur betalt för städningen får vi ta det från trädplanteringar eller något annat i stället. Det är inte okej.

TP:   Är kommunikationen dålig mellan förvaltningarna?

ÅH:   Ibland är det inte bra, men dialogen har blivit bättre. Men det är också så att när företag eller personer ringer och tipsar om nedskräpning eller dumpning behöver det inte vara på kommunens mark. Naturreservaten sköts mycket av Västkuststiftelsen. I medborgarens ögon spelar det ingen roll vem som tar bort skräpet, bara det kommer bort. Det finns också trygghetsaspekter i det hela, om ett område är skräpigt. Men vem ska betala?

Vi för över samtalet till oljeutsläppet i Stora Ån, och att inget händer. Åsa Hartzell känner till ärendet men har inte detaljkunskap.

ÅH:  Vi har fått till oss i politiken att det är omhändertaget.

TP:  Så är det inte. Ån har inte sanerats tillräckligt och kommunen reagerade alldeles för sent. Fågellivet och växtligheten är förstörda för lång tid framöver. Ån är viktig för den biologiska mångfalden. Här ligger också mycket skräp från industriområdet som ligger kvar i åratal.

ÅH:  Det värsta är i grunden att det är någon som över huvud taget släpper ut det här, att någon slänger skräp!

Trädplan understryker att människors engagemang för sin miljö är tvärpolitiskt. Vi ser att många blir frustrerade när miljöförstöring får fortsätta  – och de tappar tron på politiken.

Tp:  Miljöfrågorna saknar partifärg! Trädplan vill att alla demokratiska partier ska skydda träd och miljö.

ÅH:   Vi vill nog i princip samtliga partier att det ska funka!

TP:   Vad är ditt vallöfte för att kämpa för de här frågorna?

ÅH:  Det handlar om hur mycket makt jag får och hur mycket genomslagskraft jag får för mina idéer. Om jag kommer in i riksdagen och hamnar till att jobba med miljöfrågor, då får jag jättestor möjlighet att påverka. Där handlar det mycket från vår sida om att få ner miljöutsläppen från industrin, jobba internationellt med miljöfrågor – miljön har inga nationsgränser.

– Om jag hamnar i Göteborg och fick bli ordförande för Park och Natur, då blir det mycket jag vill göra… Men jag är fritidspolitiker, jag har inte så mycket tid som jag skulle vilja att ägna åt frågorna.

 

TP:  Vad händer om Demokraterna bli största parti och vill förhandla om VL?

ÅH:   Beslutet togs 2009. Järnväg är ju riksintresse. Själva marken där det byggs är överlämnad till Trafikverket och de har rådighet över frågan. Vi kan inte från Göteborgs sida stoppa Västlänken. Bara riksdagen kan stoppa den.

– Tolv miljarder är upptecknade i avtal och dem skulle Göteborg i så fall behöva betala. Det ser jag som ett helt otroligt slöseri med skattepengar! Det finns inte en möjlighet att sätta av tolv miljarder till detta. Järnvägen till Göteborg behöver bli bättre, det har med regiontrafiken att göra, om man vill att folk ska resa på ett miljövänligt sätt.  Vi vill få fler att ställa bilen. Trafikverket har kommit fram till att detta är det bästa alternativet. Men jag måste säga också att detta är en kompromiss. Det finns 81 ledamöter i kommunfullmäktige och jag tror det finns 81 idéer om hur tågförbindelsen skulle utformas. Några tycker direkt till Korsvägen, som jag, andra vill ha till Haga, vissa tycker den skulle gå till Linnéplatsen också. Jag tycker att kompromissförslaget är bättre än inget alls.

TP:   Om nu staden upptäcker att detta är ett projekt som kostar så många fler miljarder att färdigställa, och med så förödande konsekvenser för staden att det är värt att avbryta?

ÅH:   Det är klart, om det kommer fram nya fakta – men i dag ser det inte ut på det viset. Vissa politiker är emot. Att de skulle bilda majoritet tillsammans – så tror jag inte att det blir.

Åsa Hartzell återkommer till att  Trafikverket råder över marken, och att järnväg är ett riksintresse. Trädplan för fram att riksintresset för kulturmiljö borde väga tyngre då det finns andra alternativ för järnvägsutvecklingen.

 

TP:   Avslutningsvis – vad är dina framtidsvisioner?

ÅH:   Jag är övertygad om att vi kan kombinera en grön stad med en lite tätare stad. Det är mitt mål och min ambition. Man ska bygga först och främst på hårdgjorda ytor, på de områden där det är okej att bygga. Är det besvärligt att bygga på vissa ställen så kostar det inte jättemycket att lägga park där! Man kan tänka smart! Vi står inför stora klimatförändringar, höjda vattennivåer, mer regn – då kan man tänka sig att gör man garage under ett hus och det kostar lite mer, då har man det garaget som reservoar om det blir översvämning. Man får tänka lite smart istället för att kanske bygga mångmiljardstopp ute i älven. Kan vi göra saker som är lite dyrare nu men billigare på sikt – då ska vi göra det.

– Dessutom är bilar för det mesta inte vackra att titta på, de kan vara under mark!