Anna Skrapste är politisk sekreterare med ansvar för miljöfrågor. Innan dess jobbade hon med miljöfrågor på olika sätt, som miljöinspektör och med miljöstrategiska frågor i Öckerö kommun. Hon har även jobbat som lärare och undervisat i naturkunskap och miljökunskap. Hon är engagerad i rena stränder, ren kust, både gröna och blå frågor.

Ulf Kamne är kommunalråd, innan det var han ordförande i fastighetsnämnden. Han sitter i kommunfullmäktige och var ordförande i SDN Linnéstaden innan den blev hopslagen med Majorna.

 

TP:   Varifrån kommer ert gröna engagemang?

AS:   Jag började som idrottslärare och intresserade mig för hälsofrågor. Så skulle jag läsa ett ämne till, biologi – och där hamnade jag på miljöspåret!

UK:   Jag har varit naturintresserad från barndomen. Många kanske pratar skit om Arne Weise, men det var min ingång. Jag såg många sådana filmer. Och så fick jag av min syster en bok, tror den hette Naturrutan, där man skulle spänna upp ett snöre på en kvadratmeter och utforska – det var jättespännande!

Föräldrarnas sommarställe i Tranemo kommun utanför Borås uppmuntrade också naturintresset, här fanns både skog och lantbruksmark.  Men han har en bred bakgrund.

UK:   Jag har utbildat mig till teaterproducent, arbetat på Naturskyddsföreningen med kommunikationsfrågor, och jobbat som miljökonsult, med långt pågående uppdrag av gamla Vägverket – Trafikverket- om hastigheter och kommuners arbete med trafiksäkerhet och miljöfrågor runt fordon. Jag har även jobbat med mat och ekologiskt lantbruk och gjorde en stor EU-ansökan för ett ekologiskt lantbruksprojekt. Vi körde en testkampanj i Örebro under ett år, det gick jättebra med ekologisk mat i skolorna, en pizzeria som serverade ekologisk pizza och så vidare.. Men vi fick inte EU-pengarna istället började jag arbeta som miljökonsult..

 

TP:   Grön stad – vad innebär det för er och ert parti?

UK:   Vi i Miljöpartiet – vi försöker åstadkomma en stad där människor kan leva ett miljövänligt och klimatsmart liv och ha tillgång till både grönska och natur. Det är två olika saker. Grönska behöver man ha nära, helt synlig och nåbar, och naturen behöver man ha i närheten. Det klimatsmarta livet betyder i princip att man inte ska vara bilberoende. Det handlar också jättemycket om vilka slags hus man bygger naturligtvis. Naturen har också ett egenvärde och egna “behov” för att en biologisk mångfald ska kunna finnas.

– Staden behöver vara nåbar. Då är det många saker som är viktiga att styra mot. Ta till exempel vår trafikstrategi som är beslutad i kommunfullmäktige och som vi rödgröna har gemensam syn kring, men som tyvärr inte tillräckligt väl avspeglat sig i hur trafiken faktiskt planerats. Vi har en prioriteringsordning där gående står överst, sedan cykel, kollektivtrafik och sist bil. Det fungerar inte riktigt så, alldeles för mycket av staden har byggts med utgångspunkt att bilar ska komma fram. Det får till följd att det blir svårare att gå och cykla, att spårvagnarna bitvis kör 10/km i timmen.

 

Han nämner att mycket nyproduktion av bostäder sker i glesa ytterområden – stora villaområden som Önnered och ytterområden som Ale, Kungsbacka –   och menar att det är svårt att skapa bra kollektivtrafik eller att se till att allt finns på gång- och cykelavstånd. Människor mer eller mindre tvingas ta bilen.

–  Vi behöver bygga ut många olika typer av kollektivtrafik. Man behöver också bygga stationssamhällen någorlunda effektivt, nära tillgängliga för cykel och gång. Pendelparkeringar för bil är ett bra mellansteg men ingen bra lösning på lång sikt. NU är det en bra lösning att bygga ut pendelparkeringar.

– Staden måste byggas så att det går att nå den, så att människor kan pendla, komma in till staden utan att man förstör den. Det som nu förstör staden är i första hand väldigt många bilar.

TP:   Så intentionerna är att prioritera gång- och cykeltrafik, men det har inte byggts så. Hur löser man det?

UK:   Det gör man genom att trycka på ännu hårdare. Vi har en gemensam rödgrön hållning, men detta är kanske viktigare för oss än för våra samarbetspartier. För allianspartierna är det mindre intressant.

– Politikerna i trafiknämnden har inte mäktat med att leva upp till de mål som fullmäktige har satt. De har prioriterat det Västsvenska paketet och stora infrastruktursatsningar – nedsänkning av 45:an, Hisingsbron, Marieholmstunneln, Västlänken, trafikflöden. Vi har en svår pågående diskussion med Trafikverket, alltså staten, där de värnar det som heter riksintresse kommunikation. I deras värld är detta, i princip, för Göteborgs del tillgänglighet till motorvägsstrukturen. När vi vill bygga bostäder säger de ”nej, då blir det påverkan i riksintresset kommunikation, då måste ni bygga nya motorvägsmot.”

– Vi säger att vi kan åstadkomma mobilitet på annat sätt. Men vi har inte lyckats visa det.  Där har vi inte varit tillräckligt bra som kommun.

UK:  Om jag sticker ut hakan lite grann, kan jag säga att politikerna i Trafiknämnden inte har levt upp till de mål som fullmäktige har satt. Dom har inte jobbat tillräckligt hårt för att Trafikkontoret ska kunna visa det.  Tvärtom har det blivit argumentation internt – ”Är det verkligen bra med så låga p-tal?”, ”Ska vi inte bygga den här vägen också?”. Det är till exempel bara miljöpartiet, och vänsterpartiet, som är emot Torslanda tvärförbindelse. Vi försökte få en annan lösning vid Brunnsbo station där det nu kommer att bli en ganska stor motorled med avfart, vilket gör det svårt att lösa tillgänglighet till stationen riktigt bra.

Han glider in på partipolitik och intressekonflikter, det parlamentariska läget är lite annorlunda i trafiknämnden sedan MP:s representant hoppade av partiet, men vi för samtalet tillbaka till Trädplans frågor.

TP:  Vad vi bekymrar oss för är alla dessa grönområden och träd, att man exploaterar med både bostadsbyggande och vägar på naturens bekostnad – när det inte alltid är nödvändigt.

Trädplan utvecklar med exempel: Man bygger lyxvillor inne i Ruddalen naturområde, i ett område så tätbefolkat som Västra Frölunda. Hur kan man då tillåta att det exploateras inne i princip det enda rekreationsområde som finns för väldigt många boende där? Vi ser sådant gång på gång. I hela Frölunda försvinner tusentals träd – och sen kallar man nybyggda kvarter för Flatås park och Flatås allé, fast träden inte finns kvar. I Gårdsten planerade man ett område för mindre och gröna företag, med gröna ytor emellan, plötsligt bygger man i stället en lastbilscentral och fäller alla träd och förstör naturområdet. Utan att ha med sig de boende. Utan grönt tänkande.

 

UK:   Vår grundingång är att undvika allt sådant, samtidigt som vi har en hög ambition att bygga fler bostäder. De kan inte byggas i luften.

– De stora planerna som inte är igångsatta i praktiken än är de gamla varvsområdena, där kommer jättemånga bostäder att byggas, och Dag Hammarskjölds boulevard, på ett liknande sätt som Litteraturgatan fram till Selma Lagerlöfs torg. Där har vi de här breda vägkorridorerna, där det går att bygga mycket. I flera av dem, som vid Marconimotet, finns ett antal träd. En del är planterade. Det är alltid en avvägning och ibland är det motiverat att avverka träd, även om det inte känns bra. Sammantaget är ingreppet väldigt litet.

TP:   Nej det blir ett stort ingrepp. Den negativa påverkan på träden blir stort eftersom man tagit många andra träd i hela området.

UK:   Om vi har en yta med ett parkeringsområde, där det står nio träd – då har vi en diskussion. Vill vi såga ner en allé? Nej det vill vi inte – men vi vill bygga hus istället för markparkering. Jag återkommer till detta med prioriteringen som ska göras.

Här är Trädplan och Ulf Kamne och Anna Skrapste oense om hur många byggen som skadar träd. Och att det går att bygga och spara träd och grönytor om man planerar på ett annat sätt.

TP:  Vi vill att ni talar för träden!

UK:   Det gör vi! Vi har vänt synen på fastighetskontoret framför allt när det gäller viten. Det är inte alltid så när man ritar in träd i detaljplanen att man bestämmer att det just ska vara de träd som står där nu som ska finnas. Man måste skriva ut ”De här träden ska bevaras” och man måste koppla viten till det. Det har man aldrig gjort förut. Det måste vara riktigt mycket, så det inte blir billigare att ta ner träden och betala vitet. Vi har fattat beslut, men det är inte tillräckligt bra. En av alla svåra saker med det här uppdraget är att hålla koll så att det blev som vi bestämde.

– Det är också ett samspel mellan fastighetskontoret som skriver avtalet och byggnadsnämnden som sätter villkoren i detaljplanen. Det samspelet måste fungera.

– Det finns många planer som det aldrig blir någon diskussion om för att de inte blev av, för att vi stoppat dem. Miljöpartiet vill lägga mycket på att plantera träd. Det finns ingen tvekan om att träden ska värnas. Men vi har inte tillräckligt väl drivit det konkret. Man måste vara där med straff och viten, tror jag, för annars finns det nog andra krafter som är starkare.

TP:   Det borde också finnas mer flexibla lösningar där medborgarna kommer in tidigare, innan alla beslut är fattade.

Föreningen får ofta in förslag från engagerade människor, förslag där man kan hitta en annan lösning, få in samma mängd bostäder utan att skada lika mycket natur. Ibland väldigt bra förslag från arkitekter och andra sakkunniga. Trädplan återkommer till vikten av bevarande av träd, och gör jämförelser med Hamburg, Berlin, och Paris – där man river upp motorvägar och vägar, till och med river bostadskvarter, för att plantera träd igen.

TP: I Göteborg hotas fler träd än någonsin. Vi har fortfarande lyxen och förmånen att kunna behålla och bevara de träd vi redan har. Självklart måste det byggas, men man värderar inte stadsnaturen tillräckligt högt i Göteborg.

UK:   Jag håller med. En kärnpunkt är att en stor del av planeringsarbetet görs av dem som ska bygga husen. De har sitt intresse av ett effektivt bygge och bra ekonomisk utdelning. Därför måste kommunen bli strängare. En sak vi kan göra, som vi i Mp drivit igenom, är att ha detaljplanering utan att exploatören är med i den. Vi gör färdigt en detaljplan, sen säljer vi marken.

 

TP:   Det måste finnas ”odesignad” natur. Vi måste ha kvar triviallövskog – det som många kallar sly – biologisk mångfald. Vi måste sluta fragmentera grönstråk. Annars kommer det att kosta oss oerhört mycket i framtiden.

UK:   Det är därför vi vill att NÄR vi bygger ska vi bygga mycket på den platsen, så man inte behöver bygga på två, tre andra platser också. Om man ser på hur Göteborg ser ut, så har vi en kärna, motorvägar och satelliter. Vi kan inte fortsätta med den modellen. Men det är klart att det blir konflikter när vi bygger. Ju mer man ger sig in i områden där det bor människor, ju fler konflikter kommer vi att ha. Men jag tror att vi kan bygga staden så pass tät att det genererar underlag för både handel och arbete på gång- och cykelavstånd, och undvika de stora vägar och parkeringsanläggningar som annars behövs. Om vi trycker ner parkeringstalen skapar vi också förutsättning för att bygga bostäder utan garage under husen.

– Vi kan inte låta glesbyggd 60-talsförort fortsätta att vara det, med stora markparkeringar, eller för den delen områden som Hovås som genererar en massa biltrafik in. Det funkar inte. Man kan inte förändra det så här snabbt, men på sikt. Genom att vi skapar bättre kollektivtrafik måste man inte ha bil längre.

Vi återgår till Trädplans mening att man måste släppa in boende och intresseorganisationer långt tidigare i planprocessen.

TP: Många som hör av sig till föreningen har kreativa idéer om hur deras område kan förtätas och utvecklas utan ingrepp i naturen.

UK:   Det är helt rätt. Vi har ett positivt exempel, det är nya Hovås. Egentligen ett av några få tillfällen jag känner till där exploatören tog det ansvaret, och ville ha en bra dialog och hitta bra upplägg. Det gjordes en massa anpassningar. Man kan invända att det är ett väldigt dyrt område, men man kan inte få allt varje gång.

Vi samtalar lite om andra exempel på tidig dialog, som Gårdsten och Fixfabriken. Tidig dialog är bra, men Ulf Kamne pekar på möjliga problem.

UK:   Det är så många processer – plan- och bygglagen kräver vissa processer och vissa beslutskedjor ger överklaganderätt. Om du har en dialog och lägger massor med tid och pengar på den –  men en enda person överklagar? Då blir processen lika lång och då har exploatören inte något ekonomiskt utfall för den dialogen.

-Därför har vi drivit att göra detaljplaner utan exploatörer. Vi vill egentligen göra de flesta detaljplaner utan exploatörer för att sedan bjuda in dem – nu har vi fått igenom att det ska göras fem sådana per år. Alliansen vill göra tvärtom – det kan också bli bra, men då har vi släppt det verktyget ifrån oss. Jag tror vi måste ta ansvar för detaljplanerna mer än hittills.

Som sämre exempel nämns Kvibergs ängar, Östra Kålltorp… båda är planer som pågått länge.

TP:   Men det går att ändra och stoppa planer. Man kanske får en process som tar ett år längre tid, men man får en miljöeffekt och en effekt på människors välmående som varar i femtio år…

UK:  Eller femhundra år…

AS:   Det handlar väl också om det, att om det varit en väldigt lång process är det svårare att få med många politiker som tycker att det är värt att ändra, värt att lägga det extra året.

Trädplan för in demokratiaspekten. Väldigt många personer och aktionsgrupper vänder sig till föreningen, för att så få politiker ger respons när de kallar till möte eller skickar e-post. Ulf Kamne säger bestämt att för honom är det helt otänkbart att inte svara.

Andra hinder människor stöter på är att hitta rätt. Kommunens hemsida diskuteras, där många mail-adresser är fel, där det är svårt att hitta rätt bland projekt och planer, bland nämnder och kontor.

 

Vi kommer att samtala om Park och Naturs roll.

UK:  Under mandatperioden har vi ändrat reglementet för Park och natur. De är numera en planerande nämnd. Nu kan de vara med tidigare från förvaltningens sida i planerings-diskussionen just med den kunskap de har. Både om vilka träd det gäller och hur människor använder platser. Det har blivit mycket bättre. Skillnaden märks kanske inte radikalt på stan, men det är en förändring i processerna som också är viktig.

TP:   Men vi ser ju att träd och grönområden försvinner i rasande takt. Stora träd får vi inte tillbaka i stadsmiljö. Nya träd blir inte hundra år igen, de får aldrig samma miljökapacitet. Tar man bort ett stort fullvuxet träd, som de i Kungsparken, så måste man sätta tusen nya plantor för att kompensera miljöeffekten för ett sådant träd. Det görs inte.  

Vi utvecklar: De kompensationsåtgärder som görs är kanske två små träd i stället för ett stort. Och de dör ofta inom ett år, de klarar sig sällan en längre tid. Vi gjorde statistik på det ett år – då var det mellan 40 och 60 procent av nyplanterade träd som dog inom ett år. Det är många olika faktorer: till exempel för lite jordmån, skelettjord som inte räcker, för liten yta, vattnas för kort tid, plantor från annan klimatzon som sätts mitt i vintern och inte anpassats i tid…

UK:  Jag har inte den kunskapen. Men det är helt galet om det är så – ingen vill ju plantera ett träd som sedan ska dö.

Här diskuteras olika arboristers olika värderingar och metoder, där Trädplan anser att man i Göteborg inte använder den bästa nyaste tekniken. Dessutom borde staden ha en anställd välutbildad kunnig arborist. Ulf Kamne menar att det är möjligt:

UK:  Det kan staden göra, sätta kriterier om vad upphandling ska handla om.                 

Vi diskuterar en stund kring konflikter som kan uppstå mellan till exempel Park och natur och Trafikkontoret. De har olika uppdrag och olika prioriteringar, de kanske inte kan nå en samsyn. De måste ha en övergripande gemensam idé om vad som ska prioriteras.

UK:  Det är därför vi samordnat nämnderna – trafik, park och natur, byggnads, fastighet. Det är därför vi gjort Park och Natur till en planerande nämnd.

 

Trädplan återkommer till kravet på en politiskt beslutad Trädplan i staden, ett övergripande styrdokument för våra träd.

TP:   Det finns en översiktsplan (med brister), en bra grönplan, en grönstrategi, men trädpolicyn anser vi är medioker. Det finns också redan många andra direktiv att använda, som miljökvalitetsnormer, miljöbalk och artskyddsförordning. Men det räcker inte, träd och grönytor hotas ändå.

UK:   Vi brottas med många detaljer och nivåer. Vi kanske borde driva mer i den delen. Vi håller på med en ny översiktsplan och i samband med det tittar vi på de olika dokument som ligger runtom, vilka ska in i översiktsplanen. Vi har trafikstrategi, grönplan, utbyggnadsplan, bostadsförsörjningsplan – alla dessa får inte vara motstridiga. Vi har följeforskare från Bostad 2021 och de säger att det är orimligt mycket styrdokument, ingen kan ha en överblick.  Vi kanske inte kan ha en trädplan men vi vill ha in de skrivningarna i ett övergripande program för stadsutveckling. Det viktiga är att man har ett beslut på en nivå som är överordnad.

– En sak jag personligen upptäckt och påtalat är att Stadsbyggnadskontoret inte hade kunskap om Park och Naturs trädinventering!

TP:   Vi ser det hela tiden, vattentäta skott mellan Trafikkontoret, Fastighetskontoret, Byggnadskontoret och Park och Natur… De borde sitta tillsammans när man utvecklar ett område.

UK:   Ja, och det vill ju vi i Mp. Vi hade en stor facknämndsöversyn och ett förslag var att istället för en stuprörsorganisation skulle vi ha en processorganisation. En planeringsorganisation och en genomförande förvaltning. Men ingen annan ville ha den tyvärr.

TP:   Skulle man kunna ha någon från varje nämnd i kommunstyrelsen, så att kunskapsnivån också hamnar i kommunstyrelsen? Det finns en kunskapsbrist på högsta beslutande nivå om de gröna frågorna.

UK:   Nja, då fick vi styra upp det och ha representanter för alla verksamheter. Stadsledningskontoret ska styra upp och ge kommunstyrelsen bra underlag. Men det är inte alltid det har fungerat så bra.

En ny diskussion uppstår om hur det fungerar ute på fältet. Ulf Kamne medger delvis att det finns problem:

UK:   Vi har faktiskt ökat grönytorna, men inte ökat skötselbudgeten i samma takt. I miljöpartiets budgetförslag föreslår vi ökade anslag.

 

TP:   Vad betyder hållbar stad? Alla säger att de vill ha en hållbar stad. Man måste ha tydliga indikatorer och mätmetoder så att man får det att fungera och alla parter vet vad de ska jobba efter.

UK:   Vi har jobbat med att vi ska peka ut indikatorer och ha en process där Kommunstyrelsen fastställer dem. Vi kommer att driva i en förhandling att fullmäktige ska fastställa hur man följer upp de mål man sätter, just för att det måste bli en politisk fråga med politiskt ansvar.

TP:  Vi är medvetna om att politiker inte kan ha all kunskap, det är det man har förvaltningar och tjänstemän till. Men det finns inte tillräckliga direktiv om hur det ska skötas så att alla tar ansvar.

UK:   …och vi har nämnder som har i uppdrag att vara fördjupande och driva verksamhet och då krävs det att de har helhetsbilden framför sig. Så det inte blir en stuprörsorganisation. Vi har identifierat samma problem och skriver om det i vår budget. Vi vill sätta en klimatbudget för staden, inte bara en ekonomisk budget.

Här talar vi en stund om att klimatbudgeten blev nedröstad, och om hur det kanske i botten delvis handlar om att Trafikkontoret har stort inflytande, i en stad som historiskt haft stort ”biltrafiktänk”.

Samtalet förs in på vad Trädplan uppfattar som ett okänsligt byggande där träd och grönområden ofta tar stryk. Både politikerna och Trädplan räknar upp exempel på att entreprenörer och stadens egen personal gjort avsteg från detaljplan för att ”det är enklare” eller för att information inte nått fram.

 

Hälsoaspekterna med grönska kommer upp, buller, föroreningar, trivsel – och politikerna håller med. Anna Skrapste nämner grönytefaktorn som ett verktyg.

AS: Grönytefaktorn gäller för hela stan, det är positivt.

TP: Men den används för att försvara fällning… Vi kan inte nöja oss med FNs beräkningar på hur mycket grönyta varje person behöver. Vi kan bättre än så!

UK:  Det tror vi också!

AS:  Det är svårt! Det gäller att vara tydlig!

 

Ulf Kamne vill även nämna goda exempel, som skogspolicyn i staden. Markreserverna sköts nu efter vårdande principer.

UK: Vi gör inga stora avverkningar så länge skogen står kvar, det finns inga förväntningar på avkastning tills vi behöver den. Vi har även en markstrategi.  Om det inte finns byggplaner på femtio år, då kan vi ju använda marken. Därför har vi investerat i till exempel bärodlingar och Häljereds gård.

AS:  Vi försöker även med de större områdena att få till fler kommunala naturreservat.

Här diskuterar vi Torsviken som efter snart tjugo års diskussioner ännu inte är naturreservat, och naggandet i kanten av olika naturreservat, till exempel Delsjön.

AS:  Under den här mandatperioden har byggnadsnämnden gett förvaltningen i uppdrag att ta fram en prioriteringslista, där man tydligt ser vilka områden det är som man kanske skulle vilja skydda och av vilken anledning – och en prioriteringsordning på dem. Sen kan man ändå tycka  att det går alldeles för långsamt, men vi hoppas i alla fall att det ger lite riktning på det arbetet. Så man inte jobbar med detta ”när man har tid”. De har försökt väga olika faktorer, hälsofaktorer, bor det många i närheten och så vidare – försökt titta på staden som helhet.

TP: Ett naturreservat är mer skyddat än ett Natura 2000-område. Natura 2000 borde innebära visst skydd, men vi anser att Länsstyrelsen ger dispens alltför ofta. Torsviken är ett praktexempel. Man har avtal med hamnen, har beslutat att det ska skyddas och ålgräsängarna utvecklas – men nu verkar alla avtal som bortblåsta.

Ulf Kamne och Anna Skrapste är inte insatta i detaljerna men tar med sig frågan.

Även angående oljeskandalen i Stora Ån för Trädplan fram sin kritik. Politikerna har en annan bild än vi – men vi enas om att det Stora Ån inte sanerats tillräckligt, samt att det bör finnas en bättre beredskap i kommunen vad gäller oljeutsläpp och andra miljöbrott. Och de lovar att de ska kolla upp vad som händer med Stora ån.

 

TP:  Vi har inte kapacitet att sitta och titta igenom alla planer som kommer upp i kommunen. Vi är en ideell förening. Det krävs att kommunen bjuder in tidigare och tar med intresseföreningar och berörda. Det handlar också om att människor ska ha möjlighet att påverka.

Trädplan utvecklar: Trots att det är så stora miljöingrepp i byggplaner som t.ex. Härlanda och Kålltorp, så anser inte kommunen att det blir någon stor miljöpåverkan. Detta innebär att det inte görs en komplett naturvärdesinventering och inte heller någon MKB, en miljökonsekvensbedömning. Då är det svårt att se den samlade miljöpåverkan på grönytorna och kontrollinstanserna kan inte ingripa på samma sätt. En effekt av detta blir också att vi som miljöorganisation ibland inte får talerätt i högre instanser.  Vi ser att staden utnyttjar gränszonen vad gäller direktiven om miljöpåverkan.

AS:  Miljöbalken har ett antal riktlinjer. Vissa saker är klassade. Men det finns ju en gråzon också. Vi gör vårt yttersta. Men vi är en del av ett rödgrönt styre som inte har majoritet i fullmäktige. Till exempel så kom inte förslaget om grönytefaktorn upp till fullmäktige – men vi fick in det på nämndnivå.

 

TP: Vi måste ta upp Västlänken. Vi vet att vi står på olika sidor vad gäller miljöpåverkan och samhällsnytta. Men vi undrar:  Vad händer nu? Det kommer ett val. Juridiskt är inte processerna klara. Efter valet kommer Demokraterna att ha en bra förhandlingsposition. Är ni beredda att ompröva?

UK:  De har inget case. Demokraterna kommer inte att hitta någon som vill förhandla om att riva upp Västlänken. Ingen kan försvara det att riva upp avtal. Inte ens Demokraterna.

– Det är svårt att tänka sig en majoritet utan Miljöpartiet om man inte vill ha med Sverigedemokraterna. Vi är absolut i position att sitta med i ett majoritetsstyre efter valet.  Men… Vi tycker att Västlänken är bra för att den bygger ett samhälle som bygger på tågkommunikation istället för bilkommunikation.

Trädplan menar att skadorna av tunneln, på miljön, på kulturmiljön och på samhällsekonomin är så stora att det är värt att bryta upp avtalen och hitta en annan lösning. Ulf Kamne ställer frågor om finansieringen, och diskussionen böljar.

 

Till sist ber vi dem om några avslutande ord om sina visioner.

UK:  Det viktigaste är att vi bygger en stad där vi får plats med människor och grönska. Jag ser gärna en förtätning men inte bara med hus utan med djur och annat levande, som gör att vi mår bättre.

AS:  Jag tror mycket på grönska både längs kusten och i staden för att människor ska må bra. Inte minst är det bra för klimatet!