På begäran av flera av våra medlemmar publicerar vi nedan Eva Mannheimers tal den 30 mars 2014 i Hagaparken.

Människan har alltid vördat och fascinerats av Träd alltsedan begynnelsen.Med sin krona i himlen och sina rötter djupt ner i jordens osynliga inre iförbinder de himmel och jord – precis som människan med sin ande och sin kropp – Träden står i centrum i många skapelsemyter om världens tillblivelse. Som i den nordiska. Träden är heliga. Och nordbor är trädkramare – det har vi demonstrerat många gånger. Från hotade urskogar till det vi nu samlats för –Vasagatans gamla vackra lindallé i Göteborg, Lindarnas stad som vår stad fortfarande kallas i Göteborgs Trädpolicy från 2007, (som nu är under omprövning av Park o Naturs tjänstemän) I o Under o Genom Träden minns vi vårt ursprung, vår samhörighet med Naturen vår delaktighet i ett organiskt, långsamt växande. Vi tänker inte medvetet på det, men vi förnimmer det intuitivt. Genom Träden minns vi en annan slags kunskap mitt i det hektiskt teknifierade och rationalistiska moderna livet. ”Träden har aldrig gått i skola” som den tyske poeten Hölderlin skriver i en dikt!
Men det är inte bara känsla som nu driver oss att uttrycka vår solidaritet med lindarna.
Det är också förnuft och framsynthet i denna tid av ännu oöverskådliga klimatförändringar. Våra gamla stora stadsträd utgör värdefulla biotoper för fåglar, bin och andra livsnödvändiga insekter i naturens intrikata kretsloppDe dämpar vindar, reglerar temperaturskillnader och binder stora mängder vatten vid nederbörd, och de syresätter och renar luften.En enda stor gammal lind på Vasagatan kan binda 1000-3000 liter vatten per år och cirka nio kilo dammpartiklar. Vilka andra luftreningssystem kan det!I det trädfattiga Sthlm har nyligen kommit en larmrapport som visar att de tekniska dammbindningssystem som man använt där för att rena luften inte alls fungerar, luften har blivit sämre.
De gamla träden är inte bara estetiska – sköna och doftande – inslag i stadsbilden, de är livsnödvändiga medborgare i vår stad, avgörande för vår både fysiska och själsliga hälsa, en avgörande del av vårt urbana ekosystem.
Tack vare våra demonstrationer i höstas – och Trädplans fortsatta intensiva arbete – har kanske, kanske det värsta scenariot undvikits, men det finns all anledning att med örnblick övervaka den nu pågående omprövningen av den kloka trädpolicyn från 2007, vars främsta mål var att ”värna om kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer!”
TACK!