NU är sista chansen att tycka till om stadens nya Trädpolicy. Den är kraftigt försämrad och helt anpassad till de stora förändringar som väntar i staden, förtätningen och Västlänken. Så gör din röst hörd. TALA FÖR TRÄDEN!
Nedan finns en MALL för synpunkter på remissversionen av den nya trädpolicyn för Göteborg.
Det är bara att kopiera och klistra in i eget mail. Ta delar eller hela texten, lägg gärna till något med dina egna ord och formuleringar. Ju fler som skickar in – desto mer kan vi påverka.
Skicka in dina synpunkter senast 25 januari.
…………………………………………………………
Till Park- och Naturförvaltningen
stadenstrad@ponf.goteborg.se
Vänligen bekräfta att detta har diarieförts!
Synpunkter på
”Stadens träd” – Policy för träd i Göteborg
(remissversion 2014-11-11)
Avsändare:
Namn:
Adress:
e-mail:
Telefon:
Datum:
Yrkande
Jag yrkar på att remissversionen av ”Stadens Träd”, Policy för träd i Göteborg, förändras, förbättras och fördjupas av nedanstående anledningar:
1. Som policy, dvs avsiktsförklaring för kommunens inriktning av arbetet med träd i den urbana miljön, är dokumentet ”Stadens Träd” ytligt, diffust och oprecist, och inte särskilt vägledande för den explicita planeringen av stadens trädkultur. Innehållet i dokumentet är allmänt hållet och finns i populariserad form i textböcker om urban ekologi. Mycket få uppgifter i dokumentet har lokal förankring. I själva verket skulle policyn kunna appliceras på vilken generell svensk stad som helst. För att vara till hjälp för planeringen och trädvården i Göteborg, måste policyn vara lokalspecifik.
2. Staden har tidigare sammanfattat sina ambitioner vad gäller urbana träd i en trädpolicy (2007). Det vore mera logiskt och rationellt att ta avstamp i den för att nu gå vidare med en Trädplan samt utveckla en separat och mer detaljerad trädhandbok (liknande den i Uppsala), i stället för att lägga tid och pengar på denna populärt hållna sammanfattning av vad man menar sig veta om betydelse, nytta och nöje av urbana träd.
3. Målformuleringen är en viktig del i en trädpolicy. Den bör anta ett långsiktigt perspektiv och arbetas fram på översiktlig nivå, dock utan att vara alltför ospecifik. Att reducera målen från åtta (2007) till tre (2014), gör målen ytliga och intetsägande. Delmål 2 i remissversionen är dessutom helt obegripligt. Det är i målformuleringen som Park-och Naturförvaltningen får möjlighet att påvisa sin vision och verkligen skapa en stabil grund, för att styra utvecklingen mot det bästa tänkbara utbytet av stadens träd. Därför bör målen i remissversionen ses över och omformuleras.
4. Struktur och terminologi i dokumentet har en del brister, som kan skapa förvirring om betydelsen av urbana träd. Till exempel:
a) Med referens till Göteborgs strävan efter hållbarhet i stadsplaneringen presenteras tre av de fyra hållbarhetsdimensionerna (ekologisk, social, ekonomisk) under en rubrik och den fjärde (kulturell) under en separat. Presentationen bör disponeras om så att trädens bidrag till hållbarhetens fyra dimensioner beskrivs i ett sammanhang och med betoning på hur bidragen ska gestaltas i en policy, t ex hur staden ska förhålla sig till den biodiversitet, i olika skalor, som träden representerar;
b) Begreppet ”värde” används normalt inte om ekologiska egenskaper, såsom tillväxt, reproduktion, diversitet och näringskedja. I filosofiska sammanhang kan man diskutera att en egenskap som sådan har ett värde i sig, men den värdedefinitionen blir missvisande i dokumentet, i jämförelse med t ex ekonomiska värden. Trädens egenskaper har betydelse ur ekologisk och social synvinkel, med exempel som ges i dokumentet;
c) Trädens egenskaper materialiseras i bästa fall i en värdeskala i begreppet ekosystemtjänst. Det är alltså relevant att tala om de urbana trädens ekonomiska värde och syfta på olika ekosystemtjänster. I vissa fall kan även trädens sociala betydelse materialiseras som ett ekonomiskt värde, t ex när man kan översätta trädens stressreducerande betydelse till kortare sjukfrånvaro. Dokumentet bör alltså göra en klar åtskillnad mellan betydelsen av trädens egenskaper ur ekologisk, social, ekonomisk och kulturell (kulturhistorisk) synvinkel och förbehålla begreppet värde de ekonomiska konsekvenserna av urbana träd.
5. Det är förtjänstfullt att koppla trädpolicyn till kommunens miljömål, såsom de redovisa i en marginaltabell, men det framgår inte av texten vilken policy som ska gälla för t ex urbana träd i förhållande till miljömålen ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Ett rikt odlingslandskap och myllrande våtmarker”. Projektgruppen bör tanka fakta på nytt och precisera vilka miljömål som trädpolicyn faktiskt ska stödja och på vilket sätt just de miljömålen lättare ska kunna förverkligas genom trädpolicyn.
6. I remissversionen redovisas riksdagens miljökvalitetsmål i en tabell. Det finns dock inga tydliga riktlinjer, eller någon mer detaljerad text i policyn som visar hur kommunen tänker sig att trädpolicyn ska bidra till att uppfylla riksdagens miljökvalitetsmål, eller bidra till en hållbar framtid för staden. Trädpolicyn bör bättre ta tillvara på den kunskap som finns i Miljöförvaltningen runt dessa frågor.
7. Såsom presenterat är det svårt att finna belägg för att dokumentet faktiskt är en policy. Snarare är det en populär sammanfattning av en del av det man anser sig veta om betydelsen av träd i urban miljö. För att bli en policy måste dokumentet precisera de avsikter staden har för träden (alltså något utöver att de ska må bra) och i vilket sammanhang de avsikterna ska realiseras. Dokumentet redovisar inte ens hur många nya träd man har för avsikt att årligen plantera (alltså på samma sätt som man redovisar avsikten för den årliga bostadsproduktionen), vilken åldersfördelning och artsammansättning som ska eftersträvas, hur stor del av resurserna som avses läggas på gatuträd jämfört med parkträd, eller om alla exemplifierade ekosystemtjänster ska förverkligas med samma ambition.
8. Äldre träd har större ekologisk, social, ekonomisk och kulturell betydelse än yngre. Exempelvis är äldre träds särskilda betydelse för luftrening och som översvämningsskydd väldokumenterad. Trots det nämns äldre träds betydelse bara i det kulturhistoriska perspektivet, i en till intet förpliktande och visionslös uppmaning att ”värna äldre träd”. Ingen precisering ges om vad detta innebär. Projektgruppen borde läsa in sig på den vetenskapliga litteraturen om betydelsen av träds olika åldrar och därefter motivera preciseringar av olika avsikter för trädbestånden i staden med hänsyn till deras ålder. Av en policy bör framgå vilka avsikter staden har för att reducera risken för skador, sjukdomar, insektsangrepp och andra vitalitetsnedsättande källor för äldre träd. Policyn bör ha en tydligare bevarandeplan för äldre träd.
9. Varken i stad eller landsbygd fungerar träd isolerade från övrig vegetation utan är integrerade i ett nätverk av interaktioner. Sålunda brukar ekologer identifiera bl a fält-skikt, busk-skikt och olika träd-skikt i ett ekosystem, som både påverkas av varandra och är en förutsättning för varandra. En trädpolicy bör därför precisera i vilka ekologiska sammanhang träden avses fungera och vilka ekosystemtjänster staden avser att åstadkomma med träd i olika vegetationskonstellationer. Här kan både elementära textböcker i ekologi och den vetenskapliga litteraturen konsulteras som vägledning.
10. Exempelsamlingen på ekosystemtjänster byggda på närvaron av träd har två brister:
a) långt ifrån alla exemplen är vetenskapligt dokumenterade, en del är bara omnämnda i litteraturen som potentiellt möjliga;
b) för var och en av de exemplifierade ekosystemtjänsterna ställs specifika krav på träden, deras rumsliga fördelning och täthet, deras villkorade miljöförhållanden, för att ekosystemtjänsten ska kunna optimeras. Därför måste policyn precisera stadens avsikter med träden för att dessa ska kunna tjäna ett visst syfte och alltså ge ett förväntat värde för staden.
11. En stor andel av träden i staden, kanske i storleksordningen hälften, finns på privat tomtmark, tex i villaträdgårdar och på bostadsrättsföreningars mark. De är minst lika betydelsefulla för t ex den biologiska mångfalden i staden och ekosystemtjänsterna som t ex alléträden men tycks inte omfattas av trädpolicyn. Det bör de göra såtillvida att villaägare och andra privata markägare informeras och entusiasmeras att utveckla sina trädgårdar och grönområden för att optimera de ekologiska, sociala, ekonomiska och kulturella betydelserna av träd.
12. I remissversionen borde en öppenhet för dialog med allmänheten, samt någon form av modell för avvägning av intressen vara tydligt inskriven, eftersom policyn kommer att påverka alla framtida förändringar rörande trädmiljön i Göteborg. En sådan modell i policyn, skulle göra det möjligt att komma med synpunkter på dess utformning mera i detalj, istället för att dessa avvägningar sker bakom slutna dörrar eller efter godtyckliga beslut, ibland av okunniga underentreprenörer. Målet om att öka kunskapen och intresset för träd hos göteborgare och besökare (som fanns i den tidigare policyn) är nu helt borttaget. Detta mål bör läggas till igen samt utökas med demokratiperspektivet.
13. De stora samhällsförändringar som nu sker och planeras i Göteborg, gör att Ponfs uppdrag får ökad betydelse. Intressekonflikterna mellan Ponf å ena sidan och andra stadsförvaltningar och olika ekonomiska intressen å andra sidan, borde bli allt mer påtagliga – och således avspegla sig i det nya utkastet till trädpolicy för Göteborg. Tyvärr finns inga sådana indikationer. Ponf borde stå upp till de urbana trädens försvar – policyn borde skrivas för att vara en stark röst för bevarandet och förstärkandet av urban natur.
FÖRDJUPADE SYNPUNKTER
Park- och Naturförvaltningens (Ponfs) uppdrag är som namnet anger att förvalta parker och natur i staden. Det innebär att värna naturens närvaro och utrymme i staden. Ett uppdrag inte minst viktigt i Göteborg, unik som storstad genom sina många vilda berg och bevarade kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer, parker och alléer i centrala staden. Ponfs utkast till ny trädpolicy för Göteborg, som nu är ute på remiss, säger sig vara en ”uppdatering” av den gamla Trädpolicyn från 2007. Eftersom situationen/villkoren för stadens träd sedan dess har förändrats och försämrats finns det verkligen all anledning till en översyn av Ponfs uppdrag som förvaltare och värnare av park och natur i staden:
1. Behovet av nya bostäder är idag stort, men till skillnad från tidigare epokers förortsbyggande är dagens rådande politiska trend, förtätning i centrala staden. Det innebär, och har redan inneburit trots omfattande lokala protester, att nybyggen pågår och planeras på omhuldade grönområden i staden, trots god tillgång till redan s k hårdgjorda ytor. // Konflikten mellan byggherrars vinstintressen, politikernas förtätningspolitik å ena sidan och naturens närvaro i staden å andra sidan är m a o mer tillspetsad idag än 2007. //
2. Planerna på en tågtunnel under centrala staden, den s k Västlänken, kommer om den genomförs att förstöra några av centrala stadens särskilt värdefulla kulturhistoriska trädmiljöer, som Kungsparken, Hagaparken och Näckrosdammen. // Intressekonflikten mellan olika förvaltningar såsom mellan Trafikkontoret och Ponf är här uppenbar, såvida Ponf lever upp till sitt namn.//
3. De alltmer påtagliga klimatförändringarna och dess potentiella konsekvenser gör det allt viktigare för all stadsförvaltning och stadsplanering att räkna in naturen i sina kalkyler, vilket i sin tur förutsätter kunskaper som framför allt Ponf bör representera och klimatmål som Ponf bör försvara tydligare.
Dessa förändringar gör att Ponfs uppdrag får ökad betydelse samtidigt som man borde kunna förvänta sig att intressekonflikterna mellan Ponf å ena sidan och andra stadsförvaltningar och olika ekonomiska intressen å andra sidan borde bli allt mer påtagliga. Och således avspegla sig i det nya utkastet till trädpolicy för Göteborg. Ponf borde stå upp till de urbana trädens försvar. Men är det så?
Om vi jämför Trädpolicy 2007 med det nya utkastet till trädpolicy för Göteborg 2015, kan vi konstatera att målen har reducerats från 8 till 3. Den nya policyn tar sin utgångspunkt i politiska dokument som redan är antagna och ska då få plats inom dessa dokuments snäva avgränsningar. Policyn hänvisar bl.a. till Göteborgs 12 lokala miljömål, men flera av dessa, tex ”hav i balans” saknar bäring för dom träd som policyn ska handla om. Man har kraftigt förminskat vikten av bevarandet av redan befintliga och väl etablerade träd i staden.
En ny parameter har tillkommit i Göteborg: staden ska förtätas – och den nya policyn anpassar sig helt efter detta. Den gör det möjligt att lättare avverka träd utan hållbara argument. Träd betraktas nu mer som en inredningsdetalj i stadens designade vardagsrum.
Ett viktigt mål som är helt borttaget är att öka kunskapen och intresset för träd hos göteborgare och besökare. Detta är särskilt allvarligt i en tid, då ett av de största hoten mot våra stadsträd är privata markägares vilja att fälla. På vilket sätt tänker Ponf att privata träd, alltså sådana som finns i t ex villaträdgårdar och på bostadsrätters mark ska ingå i trädpolicyn – varför har policyn inte några åtgärder som beskriver hur man ska informera och entusiasmera privatpersoner att utveckla och bevara trädmiljöer?
Trädpolicy 2007, ett omfångsrikt och i många avseenden föredömligt dokument, utarbetat av bl.a. dåvarande stadsträdgårdsmästaren Lars Johansson, präglas av ett organiskt och kulturhistoriskt tänkande. Utgångspunkten är både Trädens behov (”Träden lever, ge dem förutsättningar för det” lyder rubriken på bilaga 3) och det säregna med Göteborg, ”lindarnas stad”, nämligen stadens kulturhistoriskt värdefulla trädmiljöer. Dessutom präglas dokumentet av ödmjukhet inför uppgiften i det att det ses som ”startskottet för framtagandet av en trädplan för Göteborgs stad. En trädplan bör innehålla en detaljerad plan för varje stadsdel och fungera som underlag för prioriteringar av åtgärder” Här finns en balans mellan bevarande och värnande av kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer och framtidsperspektiv, såsom användandet av ”träd som stadsbyggnadselement”, skapa ett varierat trädbestånd mm.
Den balansen saknas i det nya utkastet. Den nya ”uppdaterade” trädpolicyn, som i omfång utgör en tredjedel av den gamla, har hämtat både innehåll och formuleringar från den gamla, men gör andra prioriteringar och präglas av ett helt annat tänkande, ett torftigare språk samt otydligare mål, som lämnar utrymme för fri tolkning och godtycklig avverkning av träd.
Positivt är att det nya dokumentet speglar ”uppdaterade” kunskaper om trädens betydelse i en urbanekologisk kontext, inte bara som värdar för biologisk mångfald utan också deras betydelse för luft- och vattenrening, absorbering av vatten vid översvämningar, klimatreglering mm. Detta är infogat i ett instrumentellt tänkande och språk, i s.k. ”Ekosystemtjänster” som ”samlingsbegrepp för de tjänster och funktioner som naturen tillhandahåller och som gynnar människan” (s. 9). Borta är naturens egenvärde, borta är medvetenheten om att människan är beroende av naturen, och att naturen, i detta fall stadsträdens ekosystemtjänster inte endast har ett ekonomiskt värde.
Denna mentala förändring återspeglas också i frånvaron av historiskt perspektiv. I Trädpolicy 2007 är värnandet om ”kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer” placerat högst upp på listan över specifika målsättningar med policyn.
I de nya kortfattade versionen får man vänta ända till sid. 10 (av sammanlagt 14) innan man ens stöter på ordet ”kulturhistoriska miljöer” och då i en mycket egendomlig och oroande formulering: ”Delmål 2.1 Beakta platsens tradition i återplanteringar av kulturhistoriska miljöer och värna äldre träd.”
Därefter följer en kort text som till en början är ett citat från Trädpolicy 2007, ”Stadens historia är även trädens historia…” och som likt sin förlaga påpekar vikten av att bevara dessa ”trädmiljöers ursprungliga karaktär” och avslutas med meningen: ”Vid återplantering och andra förändringar i dessa miljöer …bör traditionen på platsen beaktas” (2007) resp. ”är det särskilt viktigt att ta hänsyn till platsens historia och tradition”(2014). Så varför lyfta ut, som rubrik för delmål 2.1, den avslutande meningen i denna text, som väl rimligen borde vara undantaget? Det framstår ju som en paradox: hur återplanterar man och varför skulle man återplantera en kulturhistorisk miljö som man just har sagt sig värna om alldeles särskilt? Det är ju helheten, den bevarade orörda helheten i en kulturhistorisk trädmiljö som gör den till en kulturhistorisk miljö! Förstör man en del av den försvinner dess värde. (Ett aktuellt exempel är Bältesspännarparken, som i sin nya ’design’ förlorat sitt kulturhistoriska värde – och flera träd har fått sina rötter avgrävda alldeles intill stammarna.
Formuleringen av Delmål 2.1 är helt obegriplig. Det är inte många meningar på den sidan i policyn som tål en närmare granskning. Denna sida i policyn måste skrivas om i sin helhet! När ett av bara tre mål är så vilseledande och otydligt, räcker det för att underkänna hela förslaget till ny trädpolicy. Här finns många viktiga aspekter som avsiktligt eller oavsiktligt utelämnats.
Även huvudrubriken ”Träd som stadsbyggnadselement” är missvisande. Den kan endast förstås om vi utgår ifrån att Ponf antingen självmant eller efter påtryckningar, uppmanats att formulera dokument som minimerar hindren (dvs etablerade träd och grönområden) som står i vägen för de förändringar som staden, under nuvarande ledning. beslutat sig för, tex stadsförtätning och Västlänken.
Intressekonflikten och Ponfs underordning under andra intressen kan inte uttryckas tydligare – järnvägsplanen för Västlänken väntar i kulissen och är ute på samråd under exakt samma tid som trädpolicyn… Ponf borde tydligare försvara stadens gamla alléer. Är tex Vasagatans lindallé återigen hotad nu? Betyder denna formulering att det är fritt fram att avverka Norra Allén, för att ge plats för det enorma schaktet vid Haga Kyrkan?
”Även om varje plats har unika förutsättningar som man måste ta hänsyn till finns det ändå generella riktlinjer för hur man bör tänka och agera vid olika trädvårdsinsatser. I miljöer med höga kulturhistoriska värden är det avgö¬rande att känna till det historiska sammanhanget och syftet med miljöns till¬komst.” (ur Fria eller Fälla, )
Från trädpolicyn 2007 (sid 16):
”Från Kulturmiljövårdens synpunkt är det mycket angeläget att dessa miljöer bevaras med sin urspungliga karaktär. Det innebär att äldre träd ska behållas så långt det är möjligt”
Nya remissversionen (sid 10):
”För kulturmiljövården är det mycket angeläget att dessa miljöer bevaras med sin ursprungliga karaktär. Det innebär att äldre värdefulla träd ska värnas så långt det är möjligt. Detta ska alltid vägas mot säkerhet och risk i stadsmiljöer där det passerar många människor”
Den nya formuleringen innebär att det är fritt fram att fälla träd, utan någon riskanalys eller riskkvantifiering. Och att endast träd som betraktas som värdefulla bör bevaras. Vilka parametrar gäller för att bestämma om ett träd är värdefullt? En sådan ytlig formulering ger inga kriterier för när träd ska bevaras. Allt baseras på godtyckliga beslut.
Paradoxen blir än mer tydlig om man beaktar huvudrubriken för Delmål 2: Träd som stadsbyggnadselement”. Här ligger nämligen själva tyngdpunkten i nuvarande Ponfs ”uppdatering” av trädpolicyn: att ”arbeta med träd som stadsbyggnadselement”. Här blir också det ovan nämnda instrumentella språket och tänkandet uppenbart, träden som inordnade i ett designprojekt. I inledningen under rubriken Stadens träd (vilken syftar på dokumentets titel, inte träden själva!) som en del av ett sammanhang, heter det ”Dokumentet är en del av Göteborgs stadsmiljöpolicy, som är en gemensam utgångspunkt för färgsättning, möblering, markbeläggning, ljus mm.” Och Under Mål 3: Trädens välmående och överlevnad, heter det under Delmål 3.1. Nyetablering av träd: ”Platsens historia och det önskade uttrycket är viktiga faktorer i val av karaktärsdrag, som till exempel blomning, höstfärg, täthet och textur på bladverk. Ekonomiska faktorer som arters särskilda skötselkrav eller livslängd ska också beaktas…” (s. 13) Vill man vara elak kan man fråga sig om det rör sig om funderingar inför val av träd eller val av parksoffa!
Jag menar inte att man inte medvetet skall använda träd som led i skapandet av urbana rum, nya stadsdelar eller bostadsområden, tvärtom, träden är livsviktiga såväl för människorna som för staden själv, men frågan är hur man gör det, med vilken utgångspunkt/världsbild. Om Ponf inte tar ställning för den unika natur och de kulturhistoriskt värdefulla träd och trädmiljöer som kännetecknar Göteborg och gör staden särskilt attraktiv och säregen, är det svårt att ha förtroende för denna förvaltnings ”arbete med träden som stadsbyggnadselement”, såväl de nu existerande som de kommande. Vem ska försvara träden om inte Ponf gör detta tydligt i den nya policyn?
Utan ett klart ställningstagande FÖR parker och natur, s.k. grönområden, uppstår naturligtvis inte heller någon intressekonflikt mellan Ponf och andra förvaltningar och intressen i staden. Tjänstemän och politiker i Ponf borde – om de levde upp till sitt namn, förvaltare av Parker och Natur – befinna sig i en klar intressekonflikt med t ex fastighetsnämnden vid planer på byggande i grönområden! Men så tycks inte vara fallet. Kraven på bostadsbyggande i centrala staden – för att tillfredsställa byggherrars vinstintressen – drabbar trots omfattande protester redan i första hand omhuldade grönområden. (ex. Guldheden, Mossen, Gråberget, Godhemsberget m.fl.), liksom den planerade Västlänken oundvikligen kommer att skada Hagaparken och Näckrosdammen.
Trots att man aldrig hört så mycket ’grön’ retorik, löften om miljötänkande och bevarande av grönområden som nu från beslutsfattare har man aldrig tidigare i Göteborgs historia valt att inkräkta på så mycket stadsnatur i förtätningens namn.
I Göteborg råder en förskräckande enighet mellan olika förvaltningar, trots att de rör vitt skilda intressen. Det är också uppenbart i det nya utkastet, ”Stadens träd”, där man redan i dokumentets inledning påpekar att det är ”en del av Göteborgs stadsmiljöpolicy”. Denna samsyn är oroande, ett uttryck för frånvaron av vad som kännetecknar äkta demokrati, nämligen motsättningar, konflikter och genuina debatter utifrån olika perspektiv och intressen.
Framtidens Göteborg blir vad vi nu går med på att göra det till. Vi är skyldiga våra förståndiga och framsynta förfäder som planterade träden samt skapade alléerna och parkerna för alla invånares välbefinnande, att klokt förvalta detta värdefulla arv – den stadsmiljö vi gärna berömmer oss av att uppskatta och som otaliga turister kommer för att se!
Det jag skulle önska är en Park- och Naturförvaltning som författar en policy som är både ekologiskt, urbanekologiskt och kulturhistoriskt medveten och kunnig, som kan se helheter, överblicka tid bakåt o framåt, som vågar värna och ta ställning för naturen i staden, för träden som levande organismer, för våra kulturhistoriskt unika parker, för det säregna med Göteborg – gentemot kortsiktiga politiskt-ekonomiska intressen. Jag önskar att Göteborg ligger i framkant med att värdera och vårda den urbana naturen som en stor resurs för framtiden – precis som andra städer i Europa börjar göra, tex Hamburg och Paris. Jag önskar en tydligare policy som mer explicit tar ställning för stadens träd.
Vi är glada över detta och hoppas att det ger avtryck även hos de som planerar och fattar beslut som gäller våra träd och grönområden. Många är fortfarande drabbade av förtätningssjukan som sker på bekostnad av träd och grönområden – istället för att bygga staden i samklang med medborgare och stadsnatur. Det vore det verkligt moderna!
